och där gick mitt liv över styr!!!!

Igår höll jag på att falla av stolen i köket när jag skulle resa på mig på kvällen. Och då kände jag hjälp vad är det här.. så jag gick raka vägen till sängen och på mig där.. i dag hade barnen skolavslutning och självklart var vi där.. jag stod upp först hela föreställningen i stora salen.. sen stod jag under fikat för W. Allt som allt 1 timme kanske...  

Nej det var inte genomtänkt eller planerat särskilt bra av mig!    Jag gick sedan fram och tillbaka till bilen till dkolan. Sedan för att barnen och jag firade med en mc Donalds vistelse medans pappan i huset var på julbord med jobbet.. då gick jag även till och från Bilen där och så upp för trappen på McDonalds nej så jävla korkat av mig.. ännu mer korkat är att jag ska vara den här perfekta mamman som inte låter mina barn betee sig hur som helst så jag plockar upp W 22 kg och bär honom inte 1 inte 2 UTAN 3 gånger hela vägen från trappen och till vårat bort så han verkligen vägrade lyssna på mig.... jag försökte få Honom att lyssna men han skiter fullständigt i vad jag säger!!! Vi försöker jobba på att få en fungerade relation som alla andra att ibland kunna sväva ut och att man ka  sitta still i 2 minuter eller nått efter att man ätit upp för att vänta på nån som gått på toa eller liknade..  osv.
  Jag borde vid det här laget VETA att det inte ÄR möjligt eller ens okej i hans värld!  Jag vill så gärna att folk inte ska se mig som den där mamman som borde växa upp och sluta tro att jag kan uppfostra mina barn. Och skulle folk bara veta vem jag är så skulle de ringa soc så de stackars barnen fick hamna hos nån som Hade regler för barnen...   så här känner jag alltid när vi är ute med wilde när jag tänker galet att barnen måste få göra något eller få något för att de är speciella dagar som idag julavslutning och då det var dags för lunch och pappan var på julbord så tyckte jag att de lät mysigt att mysa med en liten lunch på McDonalds.. men ack borde ju veta bättre...  Okej vi lever och ävenom W bara höll på att ramla 5 ggr, sprang framför 2 människor så de höll på att tappa brickan, lurade bort sin syster till trappen 2 gånger och dessutom bara skrek mig en gång rätt i ansiktet så hela restaurangen vände på sig mot oss.. och bara höll på att bli påkörd två gånger. Repade bilen en gång och dessutom menade på att han skulle plocka upp ett gammalt cigarettpaket från marken för de var ju kul ju... så gick det ganska bra och smärtfritt jag menar vi lever ju och han kissade inte på sig i bilen trots att han menade på att han skulle göra det vilken sekund som helst..  

Ja jag inser också att det inte är mitt fel som förälder att situationen är som den är utan situationen och den dåliga planeringen från mig som gjorde att situationen blev ännu sämre. Men hur som helst så är jag totalt slut och ligger på soffan och bokstavligen grinar för att de gör så ont i min kropp. Har migrän av gripandet och smärtans påslag... mm.

Jag älskar alla mina barn och alla tre har fantastiska egenskaper med men ibland blir det hela så övermäktigt när jag känner att jag borde lägga min energi på att föra roliga saker med barnen istället för att behöva lägga den mesta energin på t.ex., matlagning ^^  

Så trött på att vara så otillräcklig.. att aldrig känna att jag räcker.. varken mamma, fru, vän, arbetskamrat, mm inget av de är jag tillräckligt bra på för att känna mig klar eller en i närheten av att komma dit. Men hur som helst när vi kommit hem från julavslutningen så kom vi hem till en sockerfylld soffa.... vardagsrummet har en BOMB slagit ner i och dr är så illa att du inte ens kan gå på golvet...  jag känner bara FAN redan här.. precis då ringer telefonen..  och jag svarar och känner genast att jag ORKAR INTE  men pratar med den andra människa och förklarade att jag måste be personen att ta bort mig/oss och så skiter vi i hela grejen jag mår så pass dåligt att jag inte orkar tjafsa med massa papper och skit även dit.. jag är så pass slut att jag bokstavligen avslutade samtalet i tårar och bad människan låta mig koncentrera mig på barnen och deras behov då de alltid går först... då jag verklugen inte klarar av mer som läggs på mig.ska bli skönt med jullov och förhoppningsvis så kan jag få samla kraft att orka ge mig själv styrka att ta mig Ann våren med barnen med nya tag.. just nu önskar jag att någon tig allt ansvar och såg till att hjälpa mig ordna upp mitt liv på alla plan då jag fick lite lugn och ro och öven lite balsam i själen för nu är de riktigt tufft fysiskt men även psykiskt!

Kroppen är en sak men sen har jag utmattningsdepression som jag fått konstaterat flera gånger.. är så less på att jag aldrig är tillräckligt att jag inte orkar fullt ut och att jag dessutom inte känner att jag ork att göra allt jag behöver
 
Alex är i väg på möte nu på eftermiddagen sen hoppas jag att få gå och sova och vila för att hämta energi så vi kan avsluta kvällen på ett bra sätt... fy känner mig verkligen vemodig till att känna mig så otillräcklig då jag inte orkar göra allt jag vill... 


Allmänt | |
Upp