Exkluderad från de mesta

Tänk vilken otroligt hemsk människa jag lär vara... inte nog med att jag inte alltid kan vara delaktig pga värk, rullstol mm jag kan dessutom inte vara inkluderad för att jag inte härjar och visar upp mig tillräckligt... de räcker inte med att försöka vara vänlig och hjälpa till för att räknas... och gud förbjude om man uttrycker vad man känner eller hur saker och ting upplevs.... då är man negativ och elak.... det är förbjudet att uttrycka något som inte är rosor... vara ärlig och öppen är helt uteslutet... väldigt konstigt att världen ser ut som den gör där alla smuslar och pratar bakom ryggen... Vi är väl vuxna och ska kunna prata känslor det är inget man ska förtrycka eller lägga på hög!!!  Därför är mer än halva folket utmattade och har psykisk ohälsa... ska man förtrycka känslor och inte prata om dem så förstår jag också att man blir utbränd om man ständigt ska förtrycka sina känslor och upplevelser ständigt... 


Jag har i alla fall som mål att bli friskare och bygga rena och ärliga relationer till mina vänner. Så jag kan lita på att de förstår varför jag reagerar som jag gör eller varför jag upplever saker som jag gör... för det allra allra mesta känner jag att jag exkluderad pga att jag inte är tillräcklig att de jag gör inte är gott nog eller tillräckligt värdefullt för att känna att jag har en plats i de aktuella sammanhangen.. och andra gånger undrar jag varför jag duger i vissa fall till vissa tillställningar men inte i andra... ja precis jag undrar vad de är för fel på MIG alltid jag lägger de alltid på mig och undrar oftast vad jag skulle ha gjort istället... för uppenbarligen är det ju jag som gjort något för mycket eller för lite annars hade jag ju räknats en väldigt väldigt enkel ekvation.. 1+1 blir 2 inte något annat... 

Och väljer andra att jag  klagar eller skuldbelägger andra, be my fu.. ..king guest....  jag undrar fortfarande va jag gjort för fel!!! 

Jag har alltid valet att förändra mitt liv då har jag även valet att vara den andra vill umgås med också... vill vara den där personen som är en sån som räknas inte den som får en plats för att de inte finns en annan eller en sån man säger att de är väl klart att vi ska umgås men sen blir det aldrig så för att de aldrig finns varken tid eller lust eller folk som är mycket viktigare... 

Aja igår öppnade vi våran baksida för "samhall" gänget så de träffades här. Vi slog upp partytältet vi köpte till midsommar.. jag och mamma på ihop två fruktfat istället för en massa fika.. alla tog med de dem ville äta och vi umgicks en eftermiddag... det kom och gick folk från kl 13 fram till kl 19... va kul och se alla även om jag inte hann prata med alla.. min kropp krascha där efter 15 ungefär när jag gått fram och tillbaka för många ggr och jag hade fixat både W s nya cykel men även P nya cykel ( min gamla som jag inte kan cykla på sen jag blev sjuk)


Har en dag när tårarna rinner, jag har tackat nej till ett bröllop jag sett fram emot i 6 månader om inte mer... för att jag orkar inte försöka vara något jag inte är.. jag vägrar ha blickar på mig för att jag uttrycket vad jag känner... och jag har flera personliga bröllopspresenter som jag nu kommer få lämna vid ett annat tillfälle... 
Jag har dessutom en klänning som jag nu inte har ett tillfälle att använda... Aja kommer väl flera hoppas jag men trist ändå...å andra sidan är de ett minne som kommer bära med mig resten av livet... När jag återigen inte räckte till... 

Nog för att detta uppstod även innan jag blev sjuk men aldrig så hör ofta.. numer räcker jag så sällan till att jag kan räkna de gångerna på en hand.... 

Ledsen över att vara så värdelös att jag inte räknas som medräknad... 
Så kan nån förklara för mig hur man är tillräcklig och kan räknas med..  

Nä just det jag är ju en hemsk människa som måste ha gjort något väldigt ont i mina tidigare liv eftersom att jag alltid är den som gör både fel och som alltid lämnas kvar i slutändan! 

Sen vet jag också att en själv är det enda man har i slutändan..  men är så trött på att alltid vara otillräcklig men också på att vara då blond och blå ögd ... jag litar på människor säger dem att de t.ex.  bara ska ha en  så är det ju så.. men när det sen av en händelse kommer fram att det inte alls är så.... eller om folk säger att de aldrig skulle välja eller göra på ett visst sätt då litar jag på det med för att jag är sååååååå blond och så blå ögd. Jag börjar tro att jag är dum på riktigt som går på lögner, osanningar mm kanske inte varje dag men i alla fall ett par gånger i veckan... 

Aja här kommer lite bilder på fruktfaten... 

Allmänt, En vanlig dag, Hösten, Mående | |
Upp