Jag önskar verkligen att jag hade en avstängnings knapp så jag slapp känna alla känslorna....
Så jag slapp tänka på allt jag känner... aja vi förtränger sliten och försöker se annat... typ som att vi ska äta lunch nu och sen åka i väg med barnen och jaga Pokemons... sen flyr jag nog hemmet en stund knappt varit utanför dörren på 2 veckor... tragiskt nog så orkar jag knappt ens tänka tanken att behöva anstränga mig med både uppförande och klädsel etc..
Alla gånger jag blivit så bränd och lämnad kvar igen ensam.... utan förklaring.... det här gått så långt att jag inte vågar vara nära vän längre alla mina relationer är numera så ytliga som de kan. Finns enstaka som är närmare men rädslan över att även dem bara är på låns dem med...
Jag väljer tidig kväll och sängen framför att umgås och lämna hemmet för att slippa plocka upp spillrorna av mig själv från backen en än gång....
Tur att det finns pyssel, brodering, böcker, film och serier mm de är mina vänner ännu mer nu för tiden..
Så ni som undrat över varför jag är annorlunda nu jag har gett upp och accepterat att jag passar bättre hemma än ute eftersom att jag ändå blir lämnad varför ens ge någon chansen att förgöra mig igen när jag gått på niten fler gånger än jag kan räkna..
Men nu lunch och så jakt med barnen.. hoppas på att få en pichauu med ash mössa... men med min tur kan kg nog ge upp redan nu...