Tänk att jag alltid förskjuter denna

Jag försöker verkligen att tänka att nu ska jag blogga... jag behöver det jag behöver få ur mig det... jag behöver ventilera och allt blir bättre då... 


Men ärligt tror inte att nått kan göra de bättre just nu.... så mycket som händer just nu.... tjafsar med BUP för Ws skull och jag har troligen dragit på mig ytterligare en diagnos helvete som att alla de andra inte räckte.....  
Högt blodtryck, svullna fötter, humörsvängningar, onda och smärtande händer som också är svullna viktuppgång, konstant huvudvärk mm...  räcker inte med fibro, adhd, depressioner och eds liksom och det är bara huvuddiagnoser... jag har ju även ett antal diagnoser med... psoriasis, njurstenen, mm 


Jag känner mig så less på skiten... jag vill bara få må bra... Men borde ju veta att min lott i livet är skit oavsett vilket plan de är....   
Jag har åtminstonde kommit till punkten att jag vet att jag har jag gjort mitt bästa är det allt jag kan göra... Men andra anser uppenbarligen inte att de räcker... och så får de väl vara då. 

Känner dock att jag inte vill känna att jag inte duger för att jag inte är bättre än mig själv... Men de är väl för att jag känner att jag ger alla eller ja åtminstonde de allra flesta möjligheten för människor att få det dem vill och även accepterar andras svårigheter mm och känner väl att jag borde åtminstonde kunde få en tredje del tillbaka och accepterat att även jag gör fel....  Men vet ju att så inte är fallet och att när någon Bättre kommer är jag det självklara bortfallet/ valet att välja bort... 
Jag vet ju det och vet att de är så att när jag gjort de som var tanken/behövdes just då.. ja då är jag förbrukad tills nästa gång jag behövs eller tills någon annan behöver mitt engagemang, lust, ihärdighet, kunskap eller vad de nu än Må vara som andra behöver av mig... 

Äsch nu tänker jag njuta av hotellsängen och ta vara på möjligheten till kunskap i morgon.. sen hem till barnen.. den väljer åtminstonde inte bort mig trots att det kanske inte alltid är så att jag är bästa mamman i alla lägen... Men jag försöker i alla fall för dem räcker de tack och lov.. och tur är väl det... 

/Wilbes

En vanlig dag, Mående | |
Upp