Bokstavskombon

Och ja i det här hemmet tvingar vi inte varandra eller jo kanske lite jag tvingar slla att kliva upp på åtminstonde en stund på dagen. Jag tvingar också familjen att säga förlåt om de skadar eller gör illa någon annan.  Okej mig behöver de inte be om ursäkt till jag kan ta ett utbrott eller så och förstå varför men som barnen är dumt att inte låta dem säga förlåt till varandra om de skadar varandra då de verkligen inte är acceptabelt. 

Maken kliver sällan upp innan 12 en ledig dag om han inte har möte och ja jag "låter" honom sova då  eftersom att jag lägger energin att bråka med honom för att kliva upp de dagarna han måste upp.. och ja det vore väl fantastiskt om han hörde klockan och själv klev upp.. men nu är det inte så.  Och jag har inte orken eller motivationen att bråka mig till att familjen ska hjälpa till så det jag möjligen klarar gör jag och det andra går vara tills jag orkar eller npgon annan gör det... 

Jag kan inte ens be om att få dukat bord innan maten utan att det blir bråk och tjafs.. här får jag vara glad om alla är hemma och tillgängliga för att äta samtidigt numera.. 

Jag är glad bara det händer. Sen att jag är slut och trött och skulke behöva vila mellan matlagning och ätandet och sen gör att lägga barnen nu finns inte alltid den möjligheten då får jag ju helt enkelt suckit up och göra det jag ska ändå och sen lägga mig...  

Andra kanske det det som konstigt medans jag anser att tvång inte blir bättre än att jag bara gör det själv och slipper att lägga energi på att bråka eller tjafsa konstant för att få det att fungera... då lägger jag istället energi. På att förutsätta att jag kan göra allt själv och allt annat är en bonus.. jag vägrar göra mig beroende av andra människor... oavsett om jag borde eller inte räcker med att jag är beroende av läkare, hjälpmedel och annat för att ens kunna ta mig fram vägrar göra mig beroende av människor som har samma efternamn också. 

Jag löser de mesta på egen hand och tänker fortsätta med det.. och löser jag det inte så här jag slutat bett om Hjälp då jsg ändå får svaret det där klara du själv om jag försöker få hjälp utifrån..  

Försökte gå upp bilen för nån timme sen jag gav upp efter 1 timme och när jag tömt en tändare med gas...  jag orkar inte ens bry mig längre.. maken får på annat sätt ta sig till jobbet ( blir nog en spännande kväll efter det beskedet... tjurig redan innan för att han var tvungen att ta sig ner på sitt möte tidigare i kylan..  och kom hem utkyld och grinig)  så kul att vara familjens allt i alla och försöka komma med förslag som man vet ratas omgående typ som använda busskortet maken har men det är typ som att skjuta mig själv i foten då det dels involverar andra människor och dels att kolla upp busstider som passar mm så nej inget alternativ. 

Livet när man lever med någon med Asperger, adhd och även ocd (med renlighet och säkerhets tänk) ha svårt med socialakoder, vara med okända människor, stora folksamlingar och även att göra saker som man aldrig gjort. Vara osäker och tycka att nya situationer är ur jobbiga.  Dessitom just nu är hans mående i borten pga smärta då hans ryggskott verkar värre än någonsin. Jämt arg jämt sur. Allt är jobbigt och allt är drygt framför allt jag och barnen.... känns det som.. vi lever just nu sida vid sida men långt ifrån tillsammans.. länge sen vi var nära varandra som sagt oftast möter jag honom i sovrumsdörren om ens de....  

Bilen får väl stå tills det blir varmare och tills dess får mötena bokas om eller ställas in om de är för långt bort... själv känner jag ändå bara ångest numera inför alla möten som om att jag vet med mig att vi snart får ett hemskt beslut/besked etc...  jag borde ha varit på sjukhuset för länge sen och tagit prover inför min njurstenar röntgen så jag kan få min operationstid men det vore ju dumt... bättre att gå inbilla sig en massa... inväntar även en magnetröntgen av huvudet för att utesluta ev förändringar.. borde kanske även få en tid för att ta blodtrycket för att se om medicinen hjälper... säkert dags att fylla på b12 också mm men va spelar de för roll egentligen bara bita ihop och fortsätta titta framåt och göra det man ska... barnen går först och nu prioriterar jag min energi på dem så ja allt annat står på halt.. så även mitt eget liv... oavsett vad andra tycker... 

Nu är det dags för tvätten igen och så duka till potatismoset och korven som ska serveras strax... 

Har känslan av att jag lär somna med barnen i kväll med eftersom att huvudet verkar slå till igen.... lagom fascinerande....