Bokstavskombon

Ett nytt försök att skriva blogg.. om livet, om sjukdomarna, föreningarna, myndigheter, bilar mm allt som förekommer i ett liv som sjuk, när man har flera diagnoser som beträder våran familj. Bokstäverna berör vår familj på olika sätt i olika tid. Våra anpassningar för att få vårat familjeliv att fungera men också kampen man ständigt har med alla myndigheter och bland människor som saknar kunskap om olika kombinationer av bokstäver.. Mina huvuddiagnoser är EDS Ehler-Danlos Syndrom en bindvävsdefekt som gör att ledarna glider/hoppar ur led och musklerna jobbar i överflöd ständigt. Vilket i sin tur skapar trötthet och som senare även kan slå över i former där man blir orkeslös. Jag har diagnosen fibromyalgi, adhd, psoriasis, utmattningssyndrom, utbränd, dyxelesi men störst av allt så lider jag av envishet!.

1

bilen vill inte ens öppna sig...

Så illa är det inte ens bilen vill öppna sig än mindre låta mig åka i den.. inte nog med att jag inte har de jag trodde var mina vänner kvar och kännee mig ensam för det jag har dessutom inte ens tillgång till min egna bil... så tragiskt att till och med min egna bil hatat mig så mycket att den inte ens vill släppa in mig.. 

Det känns som allt sånt genomsyrar mitt liv ganska mycket för tillfället... jag känner att jag borde nog rannsaka mig själv ännu mer jag måste ju ha varit HEMSK i mitt tidigare liv... jag tycker nog att jag försöker vara till lags försöker hjälpa till med det jag kan och innan jag blev sjuk så gjorde jag till och med mer och mycket som jag inte ens själv ville men för vänner och bekanta så gjorde jag allt... nu måste jag visserligen prioritera en hel del men jag tycker ändå att jag försöker hjälpa till med mycket och hjälpa till med allt jag har möjlighet till ..    men det verkar inte räcka... 

Jag är av uppfattningen att jag är en snäll individ som försöker vara tillmötesgående och välkomnade mitt hem är öppet och välkomnande till dem som vill och behöver det... jag känner att mer än så kan jag inte göra. Jag erbjuder mig själv kan man göra mer än Så? 

Jag har gett upp lite jag känner att jag inte ens orkar försöka mer... det hjälper ju ändå inte.. jag umgås med mina barn och de dagar maken får för sig att jag duger så även han.. 

L och E och C händer det att jag hinner yngps med ett par ggr också men i övrigt lämnar jag allt åt ödet eftersom inget uppenbarligen hjälper ändå... 


Igår kom fadderbrevet för lilltjejen M som jag är gudmor till i oktober.  Så nånting att le för.  Alltid nått och man får vara glad åt nått även om resten känns jobbigt och drygt.. 
Mosters stora tjej blir snart 2 år också. Mosters ena kärlek. 

Jag älskar barn och lånar gärna vänners barn även om de kräver att jag ska lära mig nya saker. T.ex räkna kolhydrater för att kunna ge insulin till en diabetiker och att byta medicinska hjälpmedel mm jag ser det som självklart. Och inget konstigt alls inte ens att vaka på natten för att värderna på den med diabetesen inte ligger bra.  Osv. Det är nödvändigt att lära sig vissa saker för att kunna vara tillmötesgående.  Jag har inga problem med att lära mig nya saker om situationen kräver de.  Jag finner de spännande även om orsaken är totalt värdelös. 
Men att lära sig nya saker gör lite mer värde till mitt trista liv som sjukpensionär.  Tror ingen förstår hur stämpeln att inte vara arbetsför gör med en människa och hur mycket den skadar insidan när utsidan ser den samma ut... 
 
Jag ska väl förbreda maten och ta tvätten antar jag för att sedan återgå till min soffa och vila.. 
Kommentera inlägget här »
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

De dagar maken vill??
Va fan han får väl göra sitt! Varje dag

Svar: läste du ens meningen innan? jag skrev att jag mös med barnen och de dagarna maken vill...

Men sen nej han kan inte alltid gör sin del pga sina diagnoser och även pga sin rygg men just denna gång handlade det om att mysa.. och nej jag tänker inte fysiskt tvinga mig på honom då det klassas som våldtäkt inget jag tänker begå.
Jessica Zyrenia