Efter denna veckas händelser ångrar jag att jag någonsin försvarat socialtjänsten och dess personal. det är en myndighet som är maktutövare som tror sig vara ett packe med personer som plöstligt har rätt att sätta sig över alla andra och dessutom rätten att ANTA saker utan någon som helst grund! Att anta att en förklaring gör det självklart att man håller någon skyldig till vad som är faktum!
Att Anta att saker är så folk generellt gör gör mig så arg.. det gör att man är så sårbar i att man man faktiskt är ärlig!
Mina barn är sällan ute på kvällarna och är dem de är det något speciellt och oftast med en vuxen.. kl 19 ligger mina små oftast nån enstaka gång kan vi låta det gå några minuter max en timme till. detta för att barn BEHÖVER sömn det är det mest grundläggande. dessutom har vi i år haft stora stora problem med läggningen och det har gjort att vi efter noga övervägande valt att hålla det fast vid våra tider för att det funkar!
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man när man jobbar på en myndighet har rätten att plötsligt dra alla över en kant! Vem är det som ger dem makten att dem har rätt att anta utan att man som förälder eller människa har rätt att ens försvara sig! JA förklaringarna gör att det oftast involverar en person i våran familj DET BETYDER INTE ATT DET ÄR ENS FEL! det är sällan ens fel att två träter! och man har sällan rätt att säga att mitt sätt är rätt och ditt fel! utan det är snarare så att jag tycker så här men du har rätt till din åsikt! Jag behöver inte tycka som du men jag måste acceptera att du har en annan åsikt! Åsikten behöver inte vara enligt min åsikt rätt men det gör inte automaiskt att andras åsikt är fel. Dock är det enligt min åsikt fel att anklaga folk för saker som inte ens hänt! att prata om saker som kan hända om man beteer sig på ett visst sätt gör inte att man anklagar personer för att göra fel utan det är just vad det är man pratar om potesiella händelser pga händelser/beteenden,.
Jag utger mig inte att vara perfekt men jag anser mig heller inte att vara fel heller. Jag är nog lite mer åt den gamla generationen,
Man slåss inte
Man sparkas inte
Att kalla folk för saker som de inte vill är mobbing
Att retas för utseende är mobbing
Att medvetet utföra en handling mot någon annan är inte rätt
Det är tillåtet att göra fel och då ska man också stå för det
Det är okej att misslyckas och att lära sig av misstagen
Man skyller inte på något för att man ger en förklaring
Det är inte okej att betee sig hur som helst för att man blir arg
Man tar ansvar för sitt eget beteende men även för sina egna saker
Säger en vuxen Nej så lyssnar man (åtminstonde för det mesta)
Man går inte till ställen man inte får
och man tar inte saker utan att fråga
Att fråga innan man kliver in hos någon eller innan man klättar upp i någons knä osv.
Låter kanske som att jag har en hel lista med en massa konstiga saker men ärligt talat mina barn är lärda från början att man frågar först, man väntar på svar. när vuxna pratar väntar man sen får man prata. man väntar på sin tur och man delar med sig av det man har om man väljer att leka med någon.
Dessutom i övrigt så är det mest sunt förnuft något som de flesta borde tycka att det är självklart.
Jag eller vi är ärliga mot barnen hur vi mår. vi mår också dåligt som vuxna och ibland är man glad och ibland ledsen. Självklart på ett sätt som de förstår...
Våra barn får ofta beröm för saker de gör bra och det mesta andra får de mer eller mindre själva förklara vad de kunde ha gjort annorlunda. Till och med våran 3 åring får t.ex. tala om hur man gör när man rör sig inne ! alltså svarar hon man går! varför jo för att inne kan man göra sig illa. våran 11 åring skulle svara för att man kan störa grannarna och för att man kan göra sig illa. Och om våra barn for så illa över att få lära sig vad jag anser är HYFS man kliver inte in hos folk utan att ringa på, man går inte på kalas man inte är inbjuden till och man respekterar andras privatliv!
Jag vet att andra anser att man måste släppa lite och att man ska dölja saker för varandra helst prata skit bakom ryggen och dessutom hålla reda på alla lögner jag har haft min beskärda del det har barnen med! min 11 åring var ute i dag och va med några kompsar som gick till coop efter besöket erbjöd de henne en godis hon fråga om hon fick den eller om hon skulle betala för den och de sa först att de gav den och sen menade de på att hon var skyldig dem.. men efter en stund menade de att de bara hade skojat ett skämt hon inte alls uppskattade och jag kan förstå henne.. Hon visade att beteendet inte var accepterat då hon dels talade om att hon blev ledsen och sedan valde hon att lämna dem eftersom att hon inte kände att hon ville spendera sin tid med att umgås med dem som gjorde henne medvetet ledsen då de även sprang ifrån henne flertalet gånger! Tråkigt att det ska behöva vara så att medvetet driva med folk ska ses som något kul... Varför tar man inte hand om varandra och pratar om saker istället för att medvetet såra andra människor!
Finns VÄLDIGT FÅ gånger det är okej att skratta åt någon.. när man skrattar med någon så kan man driva med folk men med DERAS tillåtelse. t.ex. jag känner min make så pass bra att jag vet att när jag berättar om vad han säger i sömnen till mig när vi varit tillsammans typ 4 månader och han kläcker ur sig att HELA HANS KROPP VILL ATT JAG SKA STEKA 2 FISKBITAR TILL HONOM då vet man att man hittat en hungrig karl som uppskattar ens matlagnng. och hans kontring är hej kan man klandra att en man är hungrig och tycker om en duktig kockerskas mat... Vi bjuder på oss själva men det är ju knappast nått man kanske säger på försäkringskassans kundtjänst när man ska söka bostadsbidrag. eller första gången man träffar någon när man inte har nån relation att bygga på...
Jag har dessutom ganska svårt att släppa människor nära inpå livet knappt så jag låter människor alls komma nära mig. då jag blivit bränd en gång för mycket tidigare gånger jag släppt folk inpå mitt liv. Jag har lärt upp männiksor inom flera områden som jag lagt mycket tid och energi på även planerat om och gett av mig själv och tillbaka får jag att bli själv kvar utan någon som helst förklaring och sen när man försöker be om en förklaring får veta att man ska bara respektera att man inte passar in just nu! Jag är därför noga med att förklara för mina barn att man kan bli skadad av andra men att om man själv vet att man gjort sitt bästa så kan man oftast släppa det och acceptera att det blir jobbigt för man kan inte ha gjort något bättre än sitt bästa!
Självklart kan man förändra beteende och man är aldrig färdiglärd. MEN avskyr när man antar att man är dålig på att uppfostra sina barn för att man har barn som gör annat än de man säger att de ska göra, eller att man inte har provat något annat alls utan att alla andra är så mycket bättre och duktigare än någon annan oavsett om de är mig, eller någon annan. Man måste kunna vara öppen för att kunna föra en dialog! och hur kommer det sig att 2/3 inte är dåligt uppfostrade då de oftast gör som en säger... men ja klart att det är dålig uppfostran kan ju inte alls handla om andra förutsättningar eller att det har att göra med att man hitintills inte hittat rätt sätt än.
Vi är inte varken efterblivna eller dumma i huvudet för att vi "bara" är föräldrar eller helt saknar utbildning för att det bara råkar vara gymnasium betyg som är avslutade eller att det finns dokumenterat 4 terminer på lärarutbildningen., Det är möjligt att på flera sätt införskaffa kunskap och nya infalls vinklar än att jobba med det på en högre nivå! det gör det inte automastiskt så att alla andra som är mindre utbildade enligt papper eller som ber om hjälp är helt kunskaps lösa ! det är faktiskt fullt möjligt att be om hjälp just för att man känner att man "provat allt man ska " men det funkar ändå inte helt fullt ut!
Även om jag inte litar på männiksor så betyder inte det att jag inte ser varje individ som jämnlik! för mig är inte att lita på någon samma sak som att vara högt utbildad inom aktuellt ämne eller att bara för att utbildningen är högt värderad att personen bakom är tillräckligt medmänsklig eller att personkemin stämmer. Och självklart uppfattar man saker olika men det betyder inte att den utbildade personen ALLTID är den åsikt som är den rätta man kan ju faktiskt ha en poäng i vad man anser oavsett.
Jag avskyr att bli sedd som både okompetent och ännu mer att man ser ner på barnen för de kan så mycket mer än vi låter dem försöka med. Jag hjälper mina barn mer än gärna med alla deras problem och jag pratar mer än gärna hela dagarna med dem om dem behöver det!!! MEN jag vill att de försöker själva så även när det gäller att förutsee vad som "KAN" hända om man t.ex spinger ut på parkeringen... att man ibland måste stanna upp och tänka efter vad man gör och hur det blir för andra. Och jag lovar DEM vet och DOM KAN förklara det kommer inte betyda att de tror att de är orsaken till allt ont här i världen!!
Om två andra pratar så får man vänta på sin tur och det är oavsett om man är barn eller vuxen eller om det är två vuxna som pratar. Då får man ofta frågan Va var det du tänkte säga? oavsett vem som blir ombedd att vänta tills någon prata färdig. är man då lite ivrig så kan man i ett ögonblick kanske känna att man borde tejpa för munnen DET BETYDER INTE ATT NÅN NÅGONSIN SAGT DET.. Barn är inte dumma de kopplar tejp hålle ihop saker om man håller ihop munnen då blir man tyst 1+1 är 2 inte 56 för att någon annan antar en massa saker.
SÅ less på att mina värsta farhågor alltid stämmer oavsett om de är om mig själv eller om andra, och att lita på människor blir ju knappast lättare med åren utan snarare tvärtom!
Hela eftermiddagen har gått åt till att läst på om utredningshemmet det lutar åt och i kväll känner jag mig fruktansvärt liten som av flera anledningar troligen kommer att BACKA FLERA ÅR AV MINA FRAMSTEG I ATT acceptera mig själv samt mina sjukdomar. att jag dessutom vid ett annat tillfälle för 10 år sedan blivit filmad när jag höll ett föredrag på högskolan och det är forftande något jag ångrar att jag ställde upp på och att jag lät mig bli övertalad att se det och dessutom vetskapaen om att det finns 4 andra som har det och som kan titta på det hur många gånger som helst. och vad dem säger vet ju bara dem men känslan är hemsk. Jag mår tillräckligt dåligt över mig själv mina fel och brister utan att jag dessutom ska veta att andra faktiskt ska sitta och studera och diskutera det och sen ska jag dessutom själv bli tvingad att själv behöva utsstå att se det själv och även själv analysera ännu mer än jag redan gör.. Skulle jag börja räkna på det så analyserar jag garanterat 10 timmnar om dan över vad jag säger, vad jag gör, hur jag rör mig etc.. jag behöver inte ha nån film som trycker det i facet på mig med.. jag kommer än i dag ihåg varenda ord mina mobbare sa under mina 10 grundskoleår,,, jag vet också de flesta misstag jag gjort som spelas upp i mitt inre.... alla diskussinoer jag haft med mina klasskompiar om hur utanför jag kände mig när de gjorde massa saker utan mig och det starkaste minnet jag har är nog denna hemska redovisning som blev filmad.. Mitt bild minne behöver inte få tydligare bilder än vad den redan ger mig dagligen där jag faktiskt ger mitt innre ännu större orsak till att kränka mig själv som person!
Jag har eller hade kommit långt tyckte jag tills jag började läsa och inse att varenda cell i min kropp frös till is när de står och så filmar vi dig och barnet ÖHÖM NEJ så fanders heller att ni gör! jag vill inte se än mindre låta nån annan sitta och titta och kommentera hur man rör sig, förflytta sig osv..
JAg vet att jag har ont jag vet att jag är tjock igen och att jag oftast tar upp barnen i knät istället för att glida ner på golvet på knä själv. eller att jag använder mina egna hjälpmedel som hjälpmedel för att komma närmare Barnen även fast jag VET att man ska gå ner på deras nivå men ibland klarar inte min kropp det MEN jag behöver inte få mer dålig samvete för det! Att mina sjukdomar begränsar mig från att träna och röra mig så att jag går ner i vikt och att mina mediciner bidrar till en viktuppgång är långt ifrån en hemlighet men jag behöver inte få det uppkört i ansiktet det är inte så att jag kan trycka på nån knapp att paohw så är jag frisk!!! hade jag kunnat fortsätta att gå ut på promenader hade INGEN varit gladare än jag! hade jag kunnat gått till gymmet och fått avreagera mig hade min kropp jublat tidigare MEN nu blir den tilltögglad och blir rent av elak och ger konsekvenser du inte ens önksar din värsta fiende...
SÅ nej tack jag klarar mig bra utan att se mig själv och att ge mig ÄNNU FLER orsaker till att Kritisera mig själv, mina handlinagr och mitt mående!
JA varsegod man får tycka att jag är egoistisk och inte alls ser syftet av BOP eller va skjuton dem kallar det men jag behöver ingen större kritiker än mig själv! ge mig istället en lösning inte vad som inte fungerar för jag är fullt medveten om att det inte fungerar men att ge mig ännu fler skäl att trycka ner mig själv.. innan jag började fundera kring detta och innan jag blev anklagad för att göra saker jag inte ens gjort tyckte jag att jag är jag och jag är bra som jag är MEN inser hur falsk jag var för JAG VAR BRA SÅ LÄNGE INGEN ANTAR SAKER, OCH TILLBAKA PÅ RUTA ETT IGEN !!!
Hur ärlig man än är eller hur mycket man än förösker göra rätt som inte döljer saker inte enbart menar på att man inte gör fel eller att man faktiskt talar om sina fel och brister så är det uppenbarligen inte tillräckligt för att bli lämnad ifred ändå !!" man ska tydligen göra som andra gör LJUGA säga att det är alla andras fel och att man är perfekt då får man både behålla barnen, slipper vidare utredning och man behöver aldrig oroa sig för att det blir konsekvenser ser allt för många exepmpel på det .. jag har så hemska exempel på att när folk är uppriktiog oroliga och faktiskt har en massa bevis och dessutom flertalet och upprepade höndelser där barnen påpekar hur dåligt de mår och man ser barn som inte verkar ha en enda regel och när man samtalar med barnen kommer de fram mycket oroväckande saker och då menar jag sånt man tror att de bara hittat på... men mina barn som är så säkra på sig själv att de står för vad de tycker framför en hel klass. som vågar ta för sig även om de kanske inte är vad deras föräldrar vill och som vågar sig ut på egna äventyr även om det inte alltid är så klokt beslut i alla lägen.. DE ÄR DEM SOM FAR ILLA!!! hur galet är inte den ekvationen.. Jag vet inte hur ofta jag får höra hur duktiga mina barn är hur väluppfostrade och hur omtänksamma de är.. att de sedan har egna issus med sig själva där de behövs stärkas är inget konstigt alla har vi väl styrkor och svagheter!!!
ALLT BLIR VAD MAN VÄLJER ATT SE DET SOM..
ja jag vet sarkastiskt att skriva men det jag menar är att om man väljer att se ett beteende som en aktion från ett annat är att anta att de är så. Sen visst jag kan välja att se filmen som en hjälp men eftersom att jag redan har provat och jag fortfarande 10 år senare får ångest av att tänka på det och även få lustan att förstöra skivan varjegång jag plckar i lådan med materialet från den tiden i mitt liv så är det ju inte så att jag inte har provat och att jag antar att jag skulle känna så utan jag vet ju att jag känner så! Precis som att jag vet att jag blir sårad när jag förväntar mig att man alltid ger och tar i alla relationer! men så är det ju inte vissa relationer får man acceptera att den tar mest och ger ganska minimalt! Samtidigt så tror jag att om man ser det lite mindre prättantiöst så kan man vinna mycket! T.ex för 5 år sen hade vi familjebehandling då hade vi samtal, de var här och observera och jag fick egnetligen inga konkreta tips gör så här utan vi diskuterade och vi komm gemenasamt fram till hur jag kunde göra annorlunda! Jag sågs som en kompetent människa som också kunde tänka inte en robot som kunde programeras om på en sekund utan att få några skäl till varför! ingen diskussion utan skulle bara vara tyst och lyssna och göra! oavsett om vi har provat eller inte tekniskt sätt kan det ju ha varit så att de sättet gett stora och hemska konsekvenser som de inte har en aning om eftersom att de vägrade att hålla konversation med mig eller oss. allt jag gjorde är fel. det har ju fått mig att fundera på om det är jag som är dum i huvudet eller om jag har missat mitt eget i det hela vilket för mig skulle vara ett större svek än något mot mig själv... men när jag diskuterar med dem som varit inblandade och som har insyn i det hela och dem säger att jag inte har missat min bit!? så hur kan det komma sig att jag känner mig så otroligt sänkt ändå!
min självkänsla är något jag jobbar på varje dag så VARFÖR skulle jag KRÄNKA mitt eget BARN till att få samma dåliga självkänsla som jag själv kämpar med! MINA barn VET att VI ALLTID ÄLSKAR DEM och att VI ALLTID ställer upp! hellre att de talar om vad som händer och att vi kan hjälpa dem att ställa saker till rätta än att de ljuger och att de mår dåligt över det! Nog för att mina föräldrar alltid sa samma sak när jag växte upp men mina tidigare uppleveselr med mobbing och allt annat som hände då skadade mig djupt det är något JAG ALDRIG TÄNKER TILLÅTA att det HÄNDER med mina barn men det är för att jag gjorde misstaget att vänta många år innan jag talade om hur dåligt jag mådde! Aldrig aldrig så tänker jag låta mina barn behöva göra samma sak. kanske därför jag kan läsa dem som öppna böcker många gånger.
Nej ska ta och lägga mig nu en ny dag i morgon och nu börjar hjärnan snart brinna av alla idiotiska tankar och bilder från mitt förflutna...