när man verkligen inte trodde det kunde bli värre

vi var idag och visade barnen var vi ska vara inlåsta i 8 veckor någonstans... för att de ska kunna veta och känna vart vi ska vara och p ska kunna cykla hem för att ta hand om sina blommor om det nu blir som de säger... att de faktisk får gå ut och göra saker.. för mig blir de istortsätt omöjligt då jag inte kommer kunna ha mina hjälpmedel med mig..  så all utevistelse utom gården blir rätt svår för mig utom mina bästa dagar... 

för 5 år sen placerares gudsonen på ett fosterhem trots att boendet menade på att det inte var nödvändigt... och vem sitter i köket på boendet vi ska bo på om inte just den personen...... det är ju tur att jag har självbehärskning ville ju ställa mig och skrika rakt ut....   vi har underlag som är från advokat samt andra instanser att de är ett felaktigt beslut så det är ju inte bara något vi tror.. dessutom så har vi fått de erkänt från även personen i sig att de kanske inte var helt i enlighet med ramverket... så ja det kan ju onekligen bli spännande 8 veckor när jag tvingas vistas  i samma hus som denne människa.... 

träffat en av vår kontaktpersoner också blev väl inte direkt förvånad men kändes väl inte heller bra.. denna gång var det åtminstonde nån som skatta på stället så kanske finns de nån som inte är helt stela och som faktiskt kan skratta nån gång under dessa 8 veckor... 

med risk för att jag kommer bli totalt bitter annars då vi är en familj som både skrattar och busar mycket med varandra.... 

Allmänt, En vanlig dag, Mående, familjen, jag | |
Upp