må vara kreaktiv men kroppen håller inte längte stunder och tiden räcker framför allt inte till....
all energi försöker jag lägga på barnen. är det nått jag inte orkar så tar jag bort de det inkluderat prata i telefon, smsa, spela, fixa oxh trixa lägger hellre all den tiden på barnen. enda gången vi har barnvakt är om vi ska på föräldrarmöte annars har vi inte barnvakt. vi tackar nej till inbjudningar som betyder att barnen inte kan följa med eller så går bara en. jag går knappt utanför dörren numera alls om de inte är sjukvård för egen del annars är de bara för barnen. väljer att lägga allt på barnen. vill inte slösa bort min lilla energi på nånting annat..
jag försöker verkligen få maken att ta med sig någon annan på sina spa upplevelser så de blir använda men han vägrar... och jag känner att jag tänker inte tjata eller tjafsa om barnvakt för annat än föräldramötena då jag verkligen inte känner att de är så viktigt för mig... jag gav upp för snart 2 år sen när vi först inte fick barnvakt till vår bröllopsdag oxh sen när vi inte fick barnvakt till 6 månader senare för att vi skulle boka kryssning så nej nu får de va känner jag. och nu är jag glad för det. eftersom att de gett mig extra timmar med barnen och de har gett minnen och minnena kan ändå ingen ta ifrån mig sen heller oavsett hur hårt de försöker det kan inte ena soc vinna att ta ifrån en minnena frpn sitt barn. jag ser framför mig hur de får bända loss alla tre barnen. c som knappt vill lämnas på förskolan ibland eller som inte ens vill vara hemma med pappa.. W som både slänher aig runt halsen både när han går in och när han ska hem. och P som ringer bara för att få höra min röst när hon blir stressad och som fortfarande kommer flera gånger om dan och vill kramas... bara tanken får mig att bryta ihop. och skulle de nu bli annorlunda kan jag lova att största godispåsen någonsin kommer köpas och cola och sen kommer vi plöja film på film i soffan hemma bara vi tills skolan börja några dagar senare... men tror dessvärre inte att de blir så.. får väl se om de känns annorlunda när vi väl är på plats men just nu känns de lönlöst att ens hoppas eftersom att statestiken är alldeles för mycket emot oss för att vi skulle vara dem som kommer hem med våra barn... och vad skulle då detta ha gett oss veta vad vi gör dåligt ocv vad som är ännu sämre och vad som är katastrof i min mening får vi höra det varje dag om inte från barnen så deras kompisar som tycker att de är jättekonstigt att våra barn aldrig är ute och ränner halva nätterna att våran äldsta aldrig ljuger eller att vi lägger våra barm i skaplig tid även på helgerna oftast vi är nog de hemskaste personerna på hela gården.
för att inte tala om i hela västerås och Sverige som tittar på sömnbehoven barnen har och utgår i från det när vi sätter deras sovtider...
men ja som sagt klart att man behöver få det framlagt från familjenehandlare som bedömmer oss i en helt overkligsituation som bjudwr till myckwt av det vi undviker för att det inte passar barnen oxh deras föeutsättningar klary att de är det bästa sättet att bedömma oss.. långa korridorer som verkligen skriker spring i mig barn............
ha tävling om vem som kör bilen fortast genom korridoren som gjort både för bråk och för att göra illa sig samt att inne får man...
bilvägar precis utanför dörren perfekt för små barns familjer.... framför allt för såna som har barn som inte alltid tänker på det och som lärt sig låsa upp dörrar.. ett toabesök är allt som behövs..
men jag glömde jag är den som är hemsk som har extra lås på dörrarna som gör allt för att dem ska förstår varför vi väljer att ha de regler vi har och som.undviker onödiga situationer som uppstår i t.ex. korridorer... barnen får absolut mer än gärna leka men inte lekar som dwt bara är en tidsfråga innan de slår eller sparkar varandra. oxh vi är otroligt elaka som tvingar våra barn att själva försöka se varför man inte borde ligga centimeter från nåfon och sparka med benen för mig är de rätt självklart att de är onödig stor risk för att göra illa nån.. men ute på gräsmattan är det helt okey men nån bit ifrpn varandra så slipper de bli tok men man får fortfarande sparka....
det är sunt förnuft för mig men det är nästan så jag hoppas att de tvångsinlägger mig på psyk på måndag men sån tur har jag inte men då hade jag åtminstonde fått en vettig jävla anledning till att de ska låsa in oss och utreda våran föräldrar förmåga.... men nej lär få sitta på varenda möte ut in och ut igen om allt som är bra ocv allt som är dåligt och hemakt osv jag vill inte höra vad som är bra ellee vad som är dåligt jag vill veta göe aå här då når ni sonen.... och det kommer aldeig hända utan han kommer då vara nån föesökskanin och kag vill inte utsätta honom för det nu har kag verkligen försökt med allt utom att säga sätt LVU och vi måste ändå åka... detta om nått är att kränka ett barn använda dem som försökskaniner funkar funkar icke om och om igen....
usch så hemskt att de är så här de tror att sks rädda barn från att bli trasiga vuxna.... ta ett helt sommsrlov lås in hela deras familj på utredningshem och soppa ihop deras sommarplaner under mattan utsätt dem för massa nya intryck, säg åt dem att leva som vanligt och så är biffen klar... klart de blir en toppen sommar ja glöm inte de andra 20 personerna som också är i huset för en familj med flera dom har autism klart att det blir TOPPEN över iet. verkligen perfekta sommaren för dem som tycker att det är jobbigt med släktkalas trots att dem känner folket så varför inte slänga in 20 helt nya personer det är ju verkligen det snällaste mest logiska du kan göra när du säger lev som vanligt...
observera då att ett av barnen stog minst en månad i dörröppningen och observera innan denne vågade vara med på aktiviteter trots att de var kända personer....
ett av barnen har inga som helst hämningar eller gräns för vad som är stopp eller slut..
och ett vill enbart att det ska vara rätt och rättvist och envis som synden men det måste vara rätt.
idag är det mitt nattpass maken somnade tidigt och sovit flera timmar... jag själv har så ont i ryggen att jag vill hugga av mig den ovanför naveln vore fint... borde väl in visa upp alla fina stenar få smärtlindring och så hem igen men barnen hinner vakna då får jag helt enkelt ha ont istället... smärtlindringer ger ändå inte så mycket effekt då känns det som att de är mer effektivt att låta kroppen hantera skiten även om min puls säger annat och likadant mitt blodtryck... men va gör man inte när det inte ger tillräckligt med effekt så att de känns värt väntan, timmarna från barnen och dessutom krånglet att ta sig upp.
nä nu blir det plocka farmen nån gång till innan de blir min sovtid och makens tid att vaka barn....