Bokstavskombon

Ett nytt försök att skriva blogg.. om livet, om sjukdomarna, föreningarna, myndigheter, bilar mm allt som förekommer i ett liv som sjuk, när man har flera diagnoser som beträder våran familj. Bokstäverna berör vår familj på olika sätt i olika tid. Våra anpassningar för att få vårat familjeliv att fungera men också kampen man ständigt har med alla myndigheter och bland människor som saknar kunskap om olika kombinationer av bokstäver.. Mina huvuddiagnoser är EDS Ehler-Danlos Syndrom en bindvävsdefekt som gör att ledarna glider/hoppar ur led och musklerna jobbar i överflöd ständigt. Vilket i sin tur skapar trötthet och som senare även kan slå över i former där man blir orkeslös. Jag har diagnosen fibromyalgi, adhd, psoriasis, utmattningssyndrom, utbränd, dyxelesi men störst av allt så lider jag av envishet!.

domen från förvaltningsrätten

Som jag misstänkte så blev det fortsatt LVU även från förvaltningsrätten! hade verkligen inte väntat mig annat heller! 

kan ändå inte låta bli och undra hur blå ögda människor som sitter i nämnden och som domare och även nämndemän. 

HUR  kan man lita blint på ORD när det finns FLERA BEVIS som säger annat!? jag kan för mitt liv inte förstå detta. kan heller inte förstå hur man som arbetande på ett boende eller myndighet inte tar reda på saker innan man anklagar folk för saker eller antar att de är på ett visst sätt. OCH DESSUTOM BARA NEGATIVA SAKER! är det bara jag som är uppvuxen med att tro gott om människor tills motsatsen bevisas och dessutom alltid göra mitt bästa oavsett vad! man anklagar inte folk utan tydliga bevis och man hjälper så gott man kan! 

Att samla på sig så mycket information man kan om saker som de finns skäl att misstänka man skulle kunna råka ut för, typ ärftliga sjukdomar, hur man förebygger och ökar chanserna att undvika att spä på skiten. i min värld är det kärleksfullt, ansvarstagande och jävligt vettigt. Men enligt Soc är detta psykisk misshandel.  Vi har nu hämtat ut journaler som motbevisar soc att vi skulle ha sprungit på  sjukhuset och hos läkare i onödan. och jag hoppas att kammarrätten åtminstonde tittar på detta innan de också innan de träffat oss dömer oss utifrån åsikter och antagande! 

vi bodde 8 veckor eller ja de blev 9 veckor på utredningshem inte en enda gång följde de med oss in på rummet, inte en enda gång var de med vid läggning, när vi pratade så där mysigt som vi alltid gör på kvällen, eller när vi själva satt och lekte med barnen när de bara var vi, eller lyssnade på vad vi faktiskt bad om hjälp med utan alltid hittade annat som de tyckte fast vi inte alls höll med. 

inte en alla möten eller möjlighet till återkoppling fick vi! och när de väl berättade hur de tänkte besluta ja då fick jag uppenbarligen inte ens vara ledsen! för nu klassas jag som psykiskt ostabil!  min psykolog håller inte med! 

jag har under denna resa funderat många gånger om jag skulle vinna på att bete mig som alla andra på boendet gjorde ljuga, komma med fula ord om personalen, skrika att de är dumma i huvudet och dessutom hålla mig därifrån så mycket som möjligt!! dessutom börja röka och smita ut var 10 minut med ursäkten att jag inte hade rökt på hela dan. och sen klaga på att barnen är så jobbiga, att de alltid rör sig osv osv (allt sånt som i min värld är helt normalt när man har barn.. )
för dem fick behålla barnen men jag som i istortsätt var med barnen dygnet runt, alltid försökte hålla humöret uppe, försökte hålla våra lugna stunder inne på rummen för att ge barnen ultimat chans till återhämtning på både kvällen men även en stund på dan. 

vi försökte alltid ta oss ut en stund oavsett väder för de finns bara dåliga klädee (detta trots att min värk blir 10000000 resor värre av kyla, väderväxlingar mm) dessutom försökte jag i största mån lyssna på barnens önskemål av aktiviteter...  då barnen uttryckte att de var rastlösa försökte vi tillgodose detta med spel (klassiska kort, brädspel etc) och även ute leksaker som vi införskaffade för barnbidraget (i min mening deras pengar som i första hand är till barnen och det dem behöver). nej då är de också fel för att vi har skulder som vi dessutom har kontakt med skuld och budgetrådgivningen för..  visst vi kunde att låtit bli att köpa detta till barnen men då barnen mådde otroligt dåligt av att inte få vara hemma så försökte vi göra det lite roligare och lite lättare för dem! 

jag är långt ifrån perfekt men jag försöker alltid så gott jag kan, jag är definitivt inte som alla andra, jag har oftast nån galen färg i skallen så färgglad som möjligt alltid får de nån att le. jag älskar att göra folk glada och oavsett hur jag mår försöker jag alltid att göra det jag kan för andra ska må så bra som möjligt. Nej jag är sällan ute efter att bli höjd till skyarna eller att vara bättre än någon annan och definitivt inte ute efter att skryta men jag är en människa som tycker om att se andra glada!  jag klarar inte av att se någon gråta utan att fråga hur de är, jag kan ju inte ens vara riktigt elak mot mina fiender utan kommer alltid på förmildrade omständigheter eller som för soc nu jag förstår utifrån den lilla biten de läser sig till. Men varför är man inte fast besluten att ta reda på OM de man läser stämmer. Göra hembesök om man nu läser att de finns misstanke om osanitär hemmiljö fråga om man undrar när vi äter.. osv osv vi har till och med planeringstavlor som avslöjar hur våra dagar ser ut utifrån att maken behöver påminnelsen för att hålla rutinerna. 

fråga lärare, vänner, bekanta ja allt gå inte på ett gäng sommarjobbare som inte ens vågade säga halv 7 när en av de ordinarie kom tillbaka.. och framför allt kolla på bevisen inte på åsikterna!!! 

jag har låtit i princip vem som velat läst mina papper från utredningshemmet och socialen och INGEN jag menar verkligen INGEN kan ens tro att de är mig de skrivit om i papprena. 
inte ens de som befann sig på boendet samtidigt som oss tror att de är mig de skrivit om. jag har varit mobbad i 10 år varje dag när jag gick i grundskolan inte ens då kände jag mig så kränkt inte ens i närhet av så kränkt som jag känner mig idag när jag blir fråntagen mina tre barn som jag bokstavligen gör allt för och numera är de enda skälet jag lever fortfarande. då jag 2016 blev sjukpensionär och mer eller mindre förlorade all min värdighet i att de inte längre räckte med att vara envis som synden och fortsätta köra 180 när kroppen la av och jag plötsligt inte hade nå val än att sakta ner mitt liv och endast koncentrera mig på mitt och mina.

ett hårt slag för någon som alltid vill vara över allt och ingenstans samtidigt, hade de inte varit för barnen hade jag nog inte klarat av att se vikten av att tänka om och se värdet i att jag duger som jag är och trots att jag inte kan jobba och att jag behöver ta hand om mig själv med så är det okej.

Men nu utan allt jag undrar själv hur jag ens står upp och hur jag inte är ett vrak. Kanske är de för att jag ser bevisen för att jag gjort mitt bästa, att jag inte är det dem vill få de att se ut som och att jag märker att barnen är precis likadana borta som hemma även om de tagit tid innan mina små hjältar släppt sina fasader och släpper fram allt! Och att fler än jag påpekar samma saker som jag gjort om/med barnen bara det att jag tar de mesta redan på små tendenser och andra verkar tycka att de är bättre att vänta tills de är ett stort problem!!!  

tycker inte om problem bättre att förebygga om de går enligt min mening! finns ingen anledning till att låta de bli ett problem om de går att förebygga, sen får de såklart inte gå till överdrift heller med att förebygga. 

men ta adhd och asperger båda har 70 % ärftlighet, med en mamma med adhd en pappa med både adhd och asperger så blir de en ärftlighet på 210 % OM de då börjar märkas att de finns koncentrerationssvårigheter, svårt att tygla humöret, inlärningen tar extra tid när inte intressent finns osv varför inte jobba förebyggande och dessutom begära en utredning för att kunna ge bästa förutsättningarna? nej då är det fel eftersom att inte skolan signalerat först... för att jag ser det långt innan dem. ja sen är jag dessutom öppen med de hela för barnen eftersom att jag tycker det är FEL att ljuga och undanhålla såna saker för barnen. det är inte konstigt att folk växer upp idag och tror att de är konstiga, fel eller inte passar in när alla ska vara precis likadana!  bättre att vara öppna och ärliga och förklara att vi är olika, vi har alla saker att jobba på men det betyder inte att vi gör något fel för att vi behöver lära oss hantera saker på ett annat sätt eller behöver ha hjälp.

men efter denna resa undrar jag verkligen om soc vill att barn ska vara trasiga tro att de är fel på dem eller att alla ska vara knarkare, alkolister, barnmisshandlare, bara totalt ointressrrade som föräldrar eller ja nått annat som också passar in i deras mall av lämpliga föräldrar... för de verkar ju få behålla sina barn medan vi som verkligen gör allt blir av med dem för att vi ser vilka behov barnen har!!

älskar stjärntecken

kanske därför detta är en av de få saker jag lyckas motivera mig till... 



den är inte klar men tillslut så!! 

läkarbesök

började dagen med ett läkarbesök för att dels få mitt handikapps tillstånd för bilen förnyat, fick konstaterat att mitt blodtryck är bra som de är så oroliga för....   min läkare tyckte heller inte att jag skulle utredas vidare i stockholm för att bevisa något utan han menar på att jag redan fått de utredningarna flera gånger... så en ny omgång skulle inte göra någon nytta! 
 
På ett sätt är det skönt. men samtidigt hade de ju varit bra att ha gjort det just nu för att kunna bevisa att jag har gjort även detta. men litar på läkarn dessutom så gick vi igenom medicinerna och det enda jag möjligen skulle kunna ta bort är ur smärtsynpunkt inte ens lite okej att ens tänka på dessutom har jag inga större doser heller så det är inte så att de är något sätt stör och jag blir inte påverkad av dem heller...  så nej han ansåg de inte som problem...

hösten är verkligen här med sin höst skrud, träden har gula, oranga och röda löv som klär derad så annars gröna blad..  löven faller och marken täcks normaltsätt hade vi nu tagit oss ut och lekt någonstans ocj tagit höstens fina bilder för att spara och kunna ha av barnen

 de obligatoriska syskonkortet, vår, sommar, höst och vinter... tänk om de aldrig mer blir sådana, tänk om jag aldrig får träffa alla mina tre samtidigt igen!?  46 dygn har de varit ifrån oss nu man kan bli tokig för mindre... 

aja har skrivit ut ett mönster till en tröja jag tänkt göra länge men även en cowl hood en halsduks mössa alltiett.. och även tänker jag att jag ska sy lite mössor... alltid finns der någon som vill ha eller som behöver.  

men idag har jag skrivit ut mönstret så ett steg närmare.. får väl se hur lång tid de tar innan jag tar nästa steg.. 

jag fick en utmaning av min psykolog att försöka övervinna spärren jag har att inte göra något för mig själv, eller utan att rättfärdiga allt med att de är för barnen för att jag ska föra saker. att jag är en lika bra orsak att göra saker för. 

ta t.ex. crowl hooden den hade jag tänkt sy till mig så att jag kan vara ute med barnen
men eftersom att jag inte har några barn hemma är de ju knappast ett gilltigt skäl och nu har vi tjatat i 46 dagar eller ja mer egentligen då det var en av de första frågorna vi hade, men umgänget är ju inte igång än med de två små så lär väl inte bli nån snölek i vinter om vi ens får se barnen i vinter... 
tänk att man kan bli så blåsta av en myndighet som ska finnas där för att hjälpa inte för att skälpa.. det är galet hur mycket våra egna åsikter, egna upplevelser men också egna värderingar får vara det som styr i en utredning som gäller andras barn!! och allt på incidenter och de värsta av allt ingen behöver någonsin prata med de inblandade utan de räcker att de har uppfattat saker på ett visst sätt!
aja ta och laga lite mat kanske då eller nått annat spännande innan de kanskr blir film eller kanske stämpeltryck och färgläggning.... de lär visa sig senare vad jag hittar på!