vem är jag om jag inte är mamma?!

ja du ärligt talat jag är nog bara en totalt trasig individ som blivit bränd en gång för många av både livet, sk vänner, kroppen, hälsan etc

må vara kreaktiv men kroppen håller inte längte stunder och tiden räcker framför allt inte till.... 

all energi försöker jag lägga på barnen. är det nått jag inte orkar så tar jag bort de det inkluderat prata i telefon, smsa, spela, fixa oxh trixa lägger hellre all den tiden på barnen. enda gången vi har barnvakt är om vi ska på föräldrarmöte annars har vi inte barnvakt. vi tackar nej till inbjudningar som betyder att barnen inte kan följa med eller så går bara en. jag går knappt utanför dörren numera alls om de inte är sjukvård för egen del annars är de bara för barnen. väljer att lägga allt på barnen.  vill inte slösa bort min lilla energi på nånting annat.. 

jag försöker verkligen få maken att ta med sig någon annan på sina spa upplevelser så de blir använda men han vägrar... och jag känner att jag tänker inte tjata eller tjafsa om barnvakt för annat än föräldramötena då jag verkligen inte känner att de är så viktigt för mig...   jag gav upp för snart 2 år sen när vi först inte fick barnvakt till vår bröllopsdag oxh sen när vi inte fick barnvakt till 6 månader senare för att vi skulle boka kryssning så nej nu får de va känner jag. och nu är jag glad för det. eftersom att de gett mig extra timmar med barnen och de har gett minnen och minnena kan ändå ingen ta ifrån mig sen heller oavsett hur hårt de försöker det kan inte ena soc vinna att ta ifrån en minnena frpn sitt barn.  jag ser framför mig hur de får bända loss alla tre barnen. c som knappt vill lämnas på förskolan ibland eller som inte ens vill vara hemma med pappa.. W som både slänher aig runt halsen både när han går in och när han ska hem. och P som ringer bara för att få höra min röst när hon blir stressad och som fortfarande kommer flera gånger om dan och vill kramas... bara tanken får mig att bryta ihop.  och skulle de nu bli annorlunda kan jag lova att största godispåsen någonsin kommer köpas och cola och sen kommer vi plöja film på film i soffan hemma bara vi tills skolan börja några dagar senare... men tror dessvärre inte att de blir så..  får väl se om de känns annorlunda när vi väl är på plats men just nu känns de lönlöst att ens hoppas eftersom att statestiken är alldeles för mycket emot oss för att vi skulle vara dem som kommer hem med våra barn... och vad skulle då detta ha gett oss veta vad vi gör dåligt ocv vad som är ännu sämre och vad som är katastrof i min mening får vi höra det varje dag om inte från barnen så deras kompisar som tycker att de är jättekonstigt att våra barn aldrig är ute och ränner halva nätterna att våran äldsta aldrig ljuger eller att vi lägger våra barm i skaplig tid även på helgerna oftast vi är nog de hemskaste personerna på hela gården.
för att inte tala om i hela västerås och Sverige som tittar på sömnbehoven barnen har och utgår i från det när vi sätter deras sovtider... 

men ja som sagt klart att man behöver få det framlagt från familjenehandlare som bedömmer oss i en helt overkligsituation som bjudwr till myckwt av det vi undviker för att det inte passar barnen oxh deras föeutsättningar klary att de är det bästa sättet att bedömma oss.. långa korridorer som verkligen skriker spring i mig barn............ 
ha tävling om vem som kör bilen fortast genom korridoren som gjort både för bråk och för att göra illa sig samt att inne får man...

bilvägar precis utanför dörren perfekt för små barns familjer.... framför allt för såna som har barn som inte alltid tänker på det och som lärt sig låsa upp dörrar.. ett toabesök är allt som behövs.. 

men jag glömde jag är den som är hemsk som har extra lås på dörrarna som gör allt för att dem ska förstår varför vi väljer att ha de regler vi har och som.undviker onödiga situationer som uppstår i t.ex. korridorer... barnen får absolut mer än gärna leka men inte lekar som dwt bara är en tidsfråga innan de slår eller sparkar varandra. oxh vi är otroligt elaka som tvingar våra barn att själva försöka se varför man inte borde ligga centimeter från nåfon och sparka med benen för mig är de rätt självklart att de är onödig stor risk för att göra illa nån.. men ute på gräsmattan är det helt okey men nån bit ifrpn varandra så slipper de bli tok men man får fortfarande sparka.... 

det är sunt förnuft för mig men det är nästan så jag hoppas att de tvångsinlägger mig på psyk på måndag men sån tur har jag inte men då hade jag åtminstonde fått en vettig jävla anledning till att de ska låsa in oss och utreda våran föräldrar förmåga.... men nej lär få sitta på varenda möte ut in och ut igen om allt som är bra ocv allt som är dåligt och hemakt osv jag vill inte höra vad som är bra ellee vad som är dåligt jag vill veta göe aå här då når ni sonen.... och det kommer aldeig hända utan han kommer då vara nån föesökskanin och kag vill inte utsätta honom för det nu har kag verkligen försökt med allt utom att säga sätt LVU och vi måste ändå åka... detta om nått är att kränka ett barn använda dem som försökskaniner funkar funkar icke om och om igen.... 

usch så hemskt att de är så här de tror att sks rädda barn från att bli trasiga vuxna.... ta ett helt sommsrlov lås in hela deras familj på utredningshem och soppa ihop deras sommarplaner under mattan utsätt dem för massa nya intryck, säg åt dem att leva som vanligt och så är biffen klar... klart de blir en toppen sommar ja glöm inte de andra 20 personerna som också är i huset för en familj med flera dom har autism klart att det blir TOPPEN över iet. verkligen perfekta sommaren för dem som tycker att det är jobbigt med släktkalas trots att dem känner folket så varför inte slänga in 20 helt nya personer det är ju verkligen det snällaste mest logiska du kan göra när du säger lev som vanligt...

observera då att ett av barnen stog minst en månad i dörröppningen och observera innan denne vågade vara med på aktiviteter trots att de var kända personer.... 

ett av barnen har inga som helst hämningar eller gräns för vad som är stopp eller slut.. 

och ett vill enbart att det ska vara rätt och rättvist och envis som synden men det måste vara rätt. 

idag är det mitt nattpass maken somnade tidigt och sovit flera timmar... jag själv har så ont i ryggen att jag vill hugga av mig den ovanför naveln vore fint... borde väl in visa upp alla fina stenar få smärtlindring och så hem igen men barnen hinner vakna då får jag helt enkelt ha ont istället... smärtlindringer ger ändå inte så mycket effekt då känns det som att de är mer effektivt att låta kroppen hantera skiten även om min puls säger annat och likadant mitt blodtryck... men va gör man inte när det inte ger tillräckligt med effekt så att de känns värt väntan, timmarna från barnen och dessutom krånglet att ta sig upp. 

nä nu blir det plocka farmen nån gång till innan de blir min sovtid och makens tid att vaka barn.... 
Allmänt, Debatter, En vanlig dag, Mående, familjen, jag | | Kommentera |

Ångrar att jag någonsin stått upp för socialtjänsten

Efter denna veckas händelser ångrar jag att jag någonsin försvarat socialtjänsten och dess personal. det är en myndighet som är maktutövare som tror sig vara ett packe med personer som plöstligt har rätt att sätta sig över alla andra och dessutom rätten att ANTA saker utan någon som helst grund!  Att anta att en förklaring gör det självklart att man håller någon skyldig till vad som är faktum!
 
Att Anta att saker är så folk generellt gör gör mig så arg.. det gör att man är så sårbar i att man man faktiskt är ärlig!
Mina barn är sällan ute på kvällarna och är dem de är det något speciellt och oftast med en vuxen.. kl 19 ligger mina små oftast nån enstaka gång kan vi låta det gå några minuter max en timme till. detta för att barn BEHÖVER sömn det är det mest grundläggande. dessutom har vi i år haft stora stora problem med läggningen och det har gjort att vi efter noga övervägande valt att hålla det fast vid våra tider för att det funkar!
 
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man när man jobbar på en myndighet har rätten att plötsligt dra alla över en kant! Vem är det som ger dem makten att dem har rätt att anta utan att man som förälder eller människa har rätt att ens försvara sig! JA förklaringarna gör att det oftast involverar en person i våran familj DET BETYDER INTE ATT DET ÄR ENS FEL! det är sällan ens fel att två träter!  och man har sällan rätt att säga att mitt sätt är rätt och ditt fel! utan det är snarare så att jag tycker så här men du har rätt till din åsikt! Jag behöver inte tycka som du men jag måste acceptera att du har en annan åsikt!  Åsikten behöver inte vara enligt min åsikt rätt men det gör inte automaiskt att andras åsikt är fel.  Dock är det enligt min åsikt fel att anklaga folk för saker som inte ens hänt! att prata om saker som kan hända om man beteer sig på ett visst sätt gör inte att man anklagar personer för att göra fel utan det är just vad det är man pratar om potesiella händelser pga händelser/beteenden,. 
 
Jag utger mig inte att vara perfekt men jag anser mig heller inte att vara fel heller. Jag är nog lite mer åt den gamla generationen,
Man slåss inte
Man sparkas inte
Att kalla folk för saker som de inte vill är mobbing
Att retas för utseende är mobbing
Att medvetet utföra en handling mot någon annan är inte rätt
Det är tillåtet att göra fel och då ska man också stå för det
Det är okej att misslyckas och att lära sig av misstagen
Man skyller inte på något för att man ger en förklaring
Det är inte okej att betee sig hur som helst för att man blir arg
Man tar ansvar för sitt eget beteende men även för sina egna saker
Säger en vuxen Nej så lyssnar man (åtminstonde för det mesta)
Man går inte till ställen man inte får
och man tar inte saker utan att fråga
Att fråga innan man kliver in hos någon eller innan man klättar upp i någons knä osv.
 
Låter kanske som att jag har en hel lista med en massa konstiga saker men ärligt talat mina barn är lärda från början att man frågar först, man väntar på svar. när vuxna pratar väntar man sen får man prata. man väntar på sin tur och man delar med sig av det man har om man väljer att leka med någon.
Dessutom i övrigt så är det mest sunt förnuft något som de flesta borde tycka att det är självklart.
Jag eller vi är ärliga mot barnen hur vi mår. vi mår också dåligt som vuxna och ibland är man glad och ibland ledsen. Självklart på ett sätt som de förstår...
 
Våra barn får ofta beröm för saker de gör bra och det mesta andra får de mer eller mindre själva förklara vad de kunde ha gjort annorlunda. Till och med våran 3 åring får t.ex. tala om hur man gör när man rör sig inne ! alltså svarar hon man går!  varför jo för att inne kan man göra sig illa.  våran 11 åring skulle svara för att man kan störa grannarna och för att man kan göra sig illa.  Och om våra barn for så illa över att få lära sig vad jag anser är HYFS man kliver inte in hos folk utan att ringa på, man går inte på kalas man inte är inbjuden till och man respekterar andras privatliv!  
 
Jag vet att andra anser att man måste släppa lite och att man ska dölja saker för varandra helst prata skit bakom ryggen och dessutom hålla reda på alla lögner jag har haft min beskärda del det har barnen med! min 11 åring var ute i dag och va med några kompsar som gick till coop efter besöket erbjöd de henne en godis hon fråga om hon fick den eller om hon skulle betala för den och de sa först att de gav den och sen menade de på att hon var skyldig dem.. men efter en stund menade de att de bara hade skojat ett skämt hon inte alls uppskattade och jag kan förstå henne..  Hon visade att beteendet inte var accepterat då hon dels talade om att hon blev ledsen och sedan valde hon att lämna dem eftersom att hon inte kände att hon ville spendera sin tid med att umgås med dem som gjorde henne medvetet ledsen då de även sprang ifrån henne flertalet gånger!  Tråkigt att det ska behöva vara så att medvetet driva med folk ska ses som något kul... Varför tar man inte hand om varandra och pratar om saker istället för att medvetet såra andra människor!
 
Finns VÄLDIGT FÅ gånger det är okej att skratta åt någon.. när man skrattar med någon så kan man driva med folk men med DERAS tillåtelse. t.ex. jag känner min make så pass bra att jag vet att när jag berättar om vad han säger i sömnen till mig när vi varit tillsammans typ 4 månader och han kläcker ur sig att HELA HANS KROPP VILL ATT JAG SKA STEKA 2 FISKBITAR TILL HONOM då vet man att man hittat en hungrig karl som uppskattar ens matlagnng. och hans kontring är hej kan man klandra att en man är hungrig och tycker om en duktig kockerskas mat...  Vi bjuder på oss själva men det är ju knappast nått man kanske säger på försäkringskassans kundtjänst när man ska söka bostadsbidrag. eller första gången man träffar någon när man inte har nån relation att bygga på...
 
Jag har dessutom ganska svårt att släppa människor nära inpå livet knappt så jag låter människor alls komma nära mig. då jag blivit bränd en gång för mycket tidigare gånger jag släppt folk inpå mitt liv.  Jag har lärt upp männiksor inom flera områden som jag lagt mycket tid och energi på även planerat om och gett av mig själv och tillbaka får jag att bli själv kvar utan någon som helst förklaring och sen när man försöker be om en förklaring får veta att man ska bara respektera att man inte passar in just nu!   Jag är därför noga med att förklara för mina barn att man kan bli skadad av andra men att om man själv vet att man gjort sitt bästa så kan man oftast släppa det och acceptera att det blir jobbigt för man kan inte ha gjort något bättre än sitt bästa!
 
Självklart kan man förändra beteende och man är aldrig färdiglärd. MEN avskyr när man antar att man är dålig på att uppfostra sina barn för att man har barn som gör annat än de man säger att de ska göra, eller att man inte har provat något annat alls utan att alla andra är så mycket bättre och duktigare än någon annan oavsett om de är mig, eller någon annan. Man måste kunna vara öppen för att kunna föra en dialog!  och hur kommer det sig att 2/3 inte är dåligt uppfostrade då de oftast gör som en säger... men ja klart att det är dålig uppfostran kan ju inte alls handla om andra förutsättningar eller att det har att göra med att man hitintills inte hittat rätt sätt än.
 
Vi är inte varken efterblivna eller dumma i huvudet för att vi "bara" är föräldrar eller helt saknar utbildning för att det bara råkar vara gymnasium betyg som är avslutade eller att det finns dokumenterat 4 terminer på lärarutbildningen., Det är möjligt att på flera sätt införskaffa kunskap och nya infalls vinklar än att jobba med det på en högre nivå! det gör det inte automastiskt så att alla andra som är mindre utbildade enligt papper eller som ber om hjälp är helt kunskaps lösa ! det är faktiskt fullt möjligt att be om hjälp just för att man känner att man "provat allt man ska " men det funkar ändå inte helt fullt ut! 
 
Även om jag inte litar på männiksor så betyder inte det att jag inte ser varje individ som jämnlik! för mig är inte att lita på någon samma sak som att vara högt utbildad inom aktuellt ämne eller att bara för att utbildningen är högt värderad att personen bakom är tillräckligt medmänsklig eller att personkemin stämmer. Och självklart uppfattar man saker olika men det betyder inte att den utbildade personen ALLTID är den åsikt som är den rätta man kan ju faktiskt ha en poäng i vad man anser oavsett.
 
Jag avskyr att bli sedd som både okompetent och ännu mer att man ser ner på barnen för de kan så mycket mer än vi låter dem försöka med. Jag hjälper mina barn mer än gärna med alla deras problem och jag pratar mer än gärna hela dagarna med dem om dem behöver det!!! MEN jag vill att de försöker själva så även när det gäller att förutsee vad som "KAN" hända om man t.ex spinger ut på parkeringen... att man ibland måste stanna upp och tänka efter vad man gör och hur det blir för andra. Och jag lovar DEM vet och DOM KAN förklara det kommer inte betyda att de tror att de är orsaken till allt ont här i världen!!
 
Om två andra pratar så får man vänta på sin tur och det är oavsett om man är barn eller vuxen eller om det är två vuxna som pratar. Då får man ofta frågan Va var det du tänkte säga? oavsett vem som blir ombedd att vänta tills någon prata färdig. är man då lite ivrig så kan man i ett ögonblick kanske känna att man borde tejpa för munnen DET BETYDER INTE ATT NÅN NÅGONSIN SAGT DET.. Barn är inte dumma de kopplar tejp hålle ihop saker om man håller ihop munnen då blir man tyst 1+1 är 2 inte 56 för att någon annan antar en massa saker.
 
SÅ less på att mina värsta farhågor alltid stämmer oavsett om de är om mig själv eller om andra, och att lita på människor blir ju knappast lättare med åren utan snarare tvärtom!
 
Hela eftermiddagen har gått åt till att läst på om utredningshemmet det lutar åt och i kväll känner jag mig fruktansvärt liten som av flera anledningar troligen kommer att BACKA FLERA ÅR AV MINA FRAMSTEG I ATT acceptera mig själv samt mina sjukdomar. att jag dessutom vid ett annat tillfälle för 10 år sedan blivit filmad när jag höll ett föredrag på högskolan och det är forftande något jag ångrar att jag ställde upp på och att jag lät mig bli övertalad att se det och dessutom vetskapaen om att det finns 4 andra som har det och som kan titta på det hur många gånger som helst. och vad dem säger vet ju bara dem men känslan är hemsk. Jag mår tillräckligt dåligt över mig själv mina fel och brister utan att jag dessutom ska veta att andra faktiskt ska sitta och studera och diskutera det och sen ska jag dessutom själv bli tvingad att själv behöva utsstå att se det själv och även själv analysera ännu mer än jag redan gör.. Skulle jag börja räkna på det så analyserar jag garanterat 10 timmnar om dan över vad jag säger, vad jag gör, hur jag rör mig etc.. jag behöver inte ha nån film som trycker det i facet på mig med.. jag kommer än i dag ihåg varenda ord mina mobbare sa under mina 10 grundskoleår,,,  jag vet också de flesta misstag jag gjort som spelas upp i mitt inre.... alla diskussinoer jag haft med mina klasskompiar om hur utanför jag kände mig när de gjorde massa saker utan mig och det starkaste minnet jag har är nog denna hemska redovisning som blev filmad.. Mitt bild minne behöver inte få tydligare bilder än vad den redan ger mig dagligen där jag faktiskt ger mitt innre ännu större orsak till att kränka mig själv som person!
Jag har eller hade kommit långt tyckte jag tills jag började läsa och inse att varenda cell i min kropp frös till is när de står och så filmar vi dig och barnet ÖHÖM NEJ så fanders heller att ni gör!  jag vill inte se än mindre låta nån annan sitta och titta och kommentera hur man rör sig, förflytta sig osv..
 
JAg vet att jag har ont jag vet att jag är tjock igen och att jag oftast tar upp barnen i knät istället för att glida ner på golvet på knä själv. eller att jag använder mina egna hjälpmedel som hjälpmedel för att komma närmare Barnen även fast jag VET att man ska gå ner på deras nivå men ibland klarar inte min kropp det MEN jag behöver inte få mer dålig samvete för det! Att mina sjukdomar begränsar mig från att träna och röra mig så att jag går ner i vikt och att mina mediciner bidrar till en viktuppgång är långt ifrån en hemlighet men jag behöver inte få det uppkört i ansiktet det är inte så att jag kan trycka på nån knapp att paohw så är jag frisk!!!  hade jag kunnat fortsätta att gå ut på promenader hade INGEN varit gladare än jag! hade jag kunnat gått till gymmet och fått avreagera mig hade min kropp jublat tidigare MEN nu blir den tilltögglad och blir rent av elak och ger konsekvenser du inte ens önksar din värsta fiende...
SÅ nej tack jag klarar mig bra utan att se mig själv och att ge mig ÄNNU FLER orsaker till att Kritisera mig själv, mina handlinagr och mitt mående!
 
JA varsegod man får tycka att jag är egoistisk och inte alls ser syftet av BOP eller va skjuton dem kallar det men jag behöver ingen större kritiker än mig själv! ge mig istället en lösning inte vad som inte fungerar för jag är fullt medveten om att det inte fungerar men att ge mig ännu fler skäl att trycka ner mig själv..  innan jag började fundera kring detta och innan jag blev anklagad för att göra saker jag inte ens gjort tyckte jag att jag är jag och jag är bra som jag är MEN inser hur falsk jag var för JAG VAR BRA SÅ LÄNGE INGEN ANTAR SAKER, OCH TILLBAKA PÅ RUTA ETT IGEN !!! 
Hur ärlig man än är eller hur mycket man än förösker göra rätt som inte döljer saker inte enbart menar på att man inte gör fel eller att man faktiskt talar om sina fel och brister så är det uppenbarligen inte tillräckligt för att bli lämnad ifred ändå !!" man ska tydligen göra som andra gör LJUGA säga att det är alla andras fel och att man är perfekt då får man både behålla barnen, slipper vidare utredning och man behöver aldrig oroa sig för att det blir konsekvenser ser allt för många exepmpel på det .. jag har så hemska exempel på att när folk är uppriktiog oroliga och faktiskt har en massa bevis och dessutom flertalet och upprepade höndelser där barnen påpekar hur dåligt de mår och man ser barn som inte verkar ha en enda regel och när man samtalar med barnen kommer de fram mycket oroväckande saker och då menar jag sånt man tror att de bara hittat på... men mina barn som är så säkra på sig själv att de står för vad de tycker framför en hel klass. som vågar ta för sig även om de kanske inte är vad deras föräldrar vill och som vågar sig ut på egna äventyr även om det inte alltid är så klokt beslut i alla lägen.. DE ÄR DEM SOM FAR ILLA!!! hur galet är inte den ekvationen.. Jag vet inte hur ofta jag får höra hur duktiga mina barn är hur väluppfostrade och hur omtänksamma de är.. att de sedan har egna issus med sig själva där de behövs stärkas är inget konstigt alla har vi väl styrkor och svagheter!!!
 
ALLT BLIR VAD MAN VÄLJER ATT SE DET SOM..
ja jag vet sarkastiskt att skriva men det jag menar är att om man väljer att se ett beteende som en aktion från ett annat är att anta att de är så. Sen visst jag kan välja att se filmen som en hjälp men eftersom att jag redan har provat och jag fortfarande 10 år senare får ångest av att tänka på det och även få lustan att förstöra skivan varjegång jag plckar i lådan med materialet från den tiden i mitt liv så är det ju inte så att jag inte har provat och att jag antar att jag skulle känna så utan jag vet ju att jag känner så! Precis som att jag vet att jag blir sårad när jag förväntar mig att man alltid ger och tar i alla relationer! men så är det ju inte vissa relationer får man acceptera att den tar mest och ger ganska minimalt!  Samtidigt så tror jag att om man ser det lite mindre prättantiöst så kan man vinna mycket!  T.ex för 5 år sen hade vi familjebehandling då hade vi samtal, de var här och observera och jag fick egnetligen inga konkreta tips gör så här utan vi diskuterade och vi komm gemenasamt fram till hur jag kunde göra annorlunda!  Jag sågs som en kompetent människa som också kunde tänka inte en robot som kunde programeras om på en sekund utan att få några skäl till varför! ingen diskussion utan skulle bara vara tyst och lyssna och göra! oavsett om vi har provat eller inte tekniskt sätt kan det ju ha varit så att de sättet gett stora och hemska  konsekvenser som de inte har en aning om eftersom att de vägrade att hålla konversation med mig eller oss.  allt jag gjorde är fel. det har ju fått mig att fundera på om det är jag som är dum i huvudet eller om jag har missat mitt eget i det hela vilket för mig skulle vara ett större svek än något mot mig själv... men när jag diskuterar med dem som varit inblandade och som har insyn i det hela och dem säger att jag inte har missat min bit!?  så hur kan det komma sig att jag känner mig så otroligt sänkt ändå!
 
min självkänsla är något jag jobbar på varje dag så VARFÖR skulle jag KRÄNKA mitt eget BARN till att få samma dåliga självkänsla som jag själv kämpar med! MINA barn VET att VI ALLTID ÄLSKAR DEM och att VI ALLTID ställer upp! hellre att de talar om vad som händer och att vi kan hjälpa dem att ställa saker till rätta än att de ljuger och att de mår dåligt över det! Nog för att mina föräldrar alltid sa samma sak när jag växte upp men mina tidigare uppleveselr med mobbing och allt annat som hände då skadade mig djupt det är något JAG ALDRIG TÄNKER TILLÅTA att det HÄNDER med mina barn men det är för att jag gjorde misstaget att vänta många år innan jag talade om hur dåligt jag mådde! Aldrig aldrig så tänker jag låta mina barn behöva göra samma sak. kanske därför jag kan läsa dem som öppna böcker många gånger.
 
Nej ska ta och lägga mig nu en ny dag i morgon och nu börjar hjärnan snart brinna av alla idiotiska tankar och bilder från mitt förflutna...
Allmänt, Debatter, Mående, familjen, jag | | Kommentera |

idag har jag diskuterat kring trygghet

Jag anser att alla barn har rätt till trygghet vissa barn har privilegiumet att ha fler än sina föräldrar de två vuxna som biologiskt är föräldrar.  De kan kallas bonusföräldrar/extra föräldrar/mammas- pappas- nya/ styvföräldrar/platsföräldrar osv. de har många olika namn.. men hur som helst kliver man in i ett förhållande med någon som har barn får man automatiskt ett ansvar för en annan individ man är ansvarig för att barnet ska äta, sova, ha rena och hela kläder osv det är ett gemensamt ansvar som föräldrar oavsett biologi enligt mig självklart ska man inte gå in och ta över men de är ingen skillnad på dina/mina barn utan de är våra..!! 
detta för att barnen ska känna trygghet och känna att de har en plats i familjen. sen är det ju som i alla familjer man har olika ansvars områden nån handlar nån tvättar osv men barnen bör man försöka spendera tid med båda två man bör båda två visa att man alltid finns oavsett vad. barn behöver veta att det är stor skillnad mellan don och person. dessutom måste ett barn känna att de får de denne behöver självklart inom rimliga gränser.. men i kärlek, trygghet och att veta att barnet inte är sina handlingar utan att handlingar är något man gör inte något man är.

här hemma använder vi oss av jag älskar alltid dig men  inte  alltid det du gör !  Och så är det jag gillar inte alltid det mina barn gör men ni  kärlek till dem som person  förändras ju aldrig.  och vi försöker alltid hitta en lösning på våra problem med barnen  och inte köra vårat eget race även  om vi i slutändan beslutar hur vi går till väga men genom att involvera barnen i hur vi ska lösa våra konflikter så får de känna sig delaktiga de får också lära sig att man kan prata om sakerna för att tillsammans komma fram till en lösning som känns bra för alla i familjen. 

för mig är de så självklart att man inte gör nå  skillnad på mina och andras barn om man har ansvaret för dem oavsett om de är tillfälligt över dagen eller längre tid. får den ena så ska den andra också få och tvärtom såklart.  man måste även ibland sätta sig in i nya saker ta förra helgen som ex. jag fick beröm för att en väninna var impad av mig för att jag klarade av att beräkna hennes dotterns intag av kolhydrater så vi kunde beräkna hur många enheter insulin  som barnet skulle ha. det för att barnet inte skulle få högt blodsocker och få känningar av sin diabetes ganska självklart tycker jag..  men visst de kräver en viss kunskap vilket kan ta tid att lära sig. MEN jag lär mig gärna för här ska banne mig INGEN känna sig utanför oavsett om man är vän, kompis, bekant etc.  

Jag vet att samhället inte ser så ut utan i samhället är det sköt dig själv och skit i andra som  gäller. detta gör faktiskt att även om jag såklart blir glad över att väninnan är impad så blir jag lite smått förbannad att hon ens ska bli imponerad för det borde ingå i allmänbildning att veta hur man ska hantera en diabetiker om de har känning av  lågt blodsocker och likadant om de är högt.. och hur gör man för att vända nivån av blodsockret tills ordinarie vårdgivare är på plats eller ambulansen... det borde inte vara så att mamman ska känna sig impad för att jag väljer att lära mig för att kunna avlasta vid behov eller för att våra barn ska kunna få umgås mer än några timmar på Dan.. för mig är det så självklart lika självklart som att de allra allra flesta vet att om en höggravid kvinna får värkar då ska denna åka till förlossningen.  lika självklart borde de vara att lära sig om diabetes. lika självklart borde det vara att man tar ansvar för sin partners barn utan att fundera på vems gener barnet har... 

att veta skillnaden mellan laktos och mjölkprotein vore ju inte så dumt om människor lärde sig också de borde också ingå i grundskolans tidigare år.. barn ska vid tidig ålder känna sig trygga med sin tillvaro de kräver att vuxna har kunskap om grundläggande saker så som hur man löser konflikter, hur man lär sig om olika funktionsvariationer, att man är olika som människor men att det är okej, att man tillsammans har ett vuxenansvar kring barnen som växer upp i ens närhet. att socialtjänsten inte har ett avtal med djävueln även  om man ibland hör skräckhistorier som får en att tro att så är fallet. de är en instans som finns för att hjälpa till att säkerställa att barnen får växa upp i en trygg och stabil miljö som är utvecklande och uppmuntrande för barnet. 
Inga föräldrar är perfekta men man kan göra sitt bästa och det är dessutom inte så att de är fel att få hjälp att hitta nya vägar t.ex. genom familjebehandling de har inga facit men oftast ganska mycket erfarenhet och tips och idéer. 

ett barn förtjänar endast ditt bästa oavsett om du har funktionsnedsättningar eller är helt frisk ditt bästa är utifrån dina bästa förutsättningar vet du att du behöver 10 timmars sömn ja men då är de i synerlighet ganska dumt att lägga sig mitt i natten om man vet att barnet vaknar kring 6-7 på morgonen .. då får man anpassa sig och lägga sig 20-21 för att få sina timmar. 

behöver man lugn och ro ja då får man nog tänka om, då de ligger i barnets natur att låta men man kan försöka att komma överens om att man kan stoja och leka ute eller när den som har behovet inte är i närheten pga konsekvenserna kan vara vad som helst allt från ont i öronen till migränn anfall eller epilepsi anfall... men oavsett utan att involvera barnet kan man heller inte komma till en lösning. 

Alla barn är kompetenta och insiktsfulla varelser så länge de får rätt förutsättningar.  ta min son som exempel... han kan vissa dagar inte klä på sig trots att han börjat skolan men vissa dagar är hans tankar någon helt annanstans och hans förutsättningar för att komma ihåg och kunna utföra alla steg som är inkluderade i påklädning är helt enkelt för mycket för honom. MEN frågar du honom vad hans 2 åriga lillasyster inte kan äta så rabblar han snabbt upp det och förklarar också hur man ska göra OM det nu skulle vara så att hon får i sig mjölkprotein. därför att han vet att om det är skarpt läge så måste man agera snabbt för att lillasyster inte ska bli sjuk. det är viktigt.. att kunna klä på sig utan instruktioner är egentligen inte viktigt bara fördelaktigt. 
det underlättar men är inte livsviktigt.. ett barn även om de har funktionsnedsättningar eller funktionsverablar är dem fullt kapabla att kunna skärpa till sig om de får rätt förutsättningar. 

Jag kan gör mitt liv inte förstå dem som prioriterar sig själva framför barnen. jag vet inte hur många läkarbesök eller psykologtider 
jag fått avboka pga att barnen behövt mig mer.. jag må skit men barnen har inte bett om att födas och om inte jag som vuxen alltid känner att jag vet hur jag ska känna hur ska barnet kunna veta det... för mig är det självklart att man som vuxen prioriterar så att barnen känner sig trygga i sin tillvaro och man själv får ju se till att man är i då pass bra skick som man kan... 

prioritera sig själv de får man göra när barnen är upptaget av annat eller är trygga i situationen... 

vi har aldrig eller väldigt sällan barnvakt och har vi det så är det oftast för att gå på möte som är för eller om barnen ... inte för att vi ska roa oss.. är det då fel att ha barnvakt nej absolut inte men för oss går det inte.... sonen klara inte dem förändringen. han behöver sin säng sina rutiner och sitt som läget är just nu... kan det ändra sig ja självklart kan de det. men om mitt barn har behov av att ha sina rutiner mm och det är det som funkar bäst för honom. ja då är det ju så det får vara tills vi hittat en annan lösning. för mig så tänker jag så här jag valde att skaffa barn jag gjorde mitt val där och då. Då får jag också ta att jag får anpassa mig efter mitt val oavsett hur jag mår även om det bästa kanske vore att tidigare i kväll när jag hade känselbortfall, kraftig huvudvärk oxh många fler signalerade symtom så valde jag att börja med att lägga mig på värme, trycka tillbaka knät som bråkade, ta migrän tabletter för huvudvärken och då försvann trycket över ögat och de onda i örat med.  och vänta på morgondagen och se hur kroppen känna då eftersom att jag vet att de båda stora blir kaos delux om de inte vet att jag ska vara borta när de vaknar och hoppas på att jag inte blir värre men samtidigt vet dem att skulle jag åka in på natten är de för att jag måste för att kunna bli bättre för deras skull..  för mår jag för dåligt kan jag inte ta hand om dem alls is
handlingen tället så ibland blir det tokigt även för vuxna. och det händer saker som man inte kan styra över t.ex att man blir akut sjuk och behöver vård.  i vårat fall.. men skulle inte kunna ta egentid i en konflikt utan det skulle i så fall vara en sipp kaffe på stående fot och en suck så.. sen efter att vi pratat ut om konflikten ja då skulle jag kunna få ut och gå och handla om de behövdes eller laga mat men skulle aldrig kunna lämna barnet i affekt och låta barnet tro att jag är så arg på barnet som person  att jag går där och då... kanske för att jag själv har upplevt såna situationer i mitt liv  och själv känt mig så sjukt ovärdig och betydelselös att jag tillslut trodde att mitt värde var samma som en full papperskorg...  full med skit helt enkelt... det gamla och trasiga kastas bort. skulle därför aldrig göra så mot någon annan. 

många undrar varför vi inte har avlastning eller så men ärligt talat så är ju ganska låst i att jag vet att sonens behov är inte att bli överlämnad till någon annan utan att hans behov är ju att hitta en lösning som fungerar. och jag har inget emot att umgås med mina barn så länge de faktiskt sover när de ska även om jag lägger mig nästan samtidigt som dem så kan jag ibland ha ork att göra saker medans de somnat ganska tidigt. då har jag tid att pyssla, sortera osv. jag var inget behov att springa ute, gå på krogen eller såna saker jag är nöjd om jag får en timme i soffan med en serie, en bok eller bara tystnad utam att känna shit snart dags för nästa dags kamp... 
snart är barnen vuxna och jag vill inte ångra att jag inte var mer med barnen för att jag valde att prioritera mig själv för att saker och ting blev jobbigt ett tag pga att jag inte fick egentid utanför hemmet... 

Jag är nöjd om jag kan få gå på toa ifred och inte behöver sitta på barnens rum 3-4 timmar och tjafsa för att dem ska ligga ner och vara tysta så de kan somna.. då är jag helt nöjd över att få pyssla nån timme i veckan.. och få vila nån timme när värken är övermäktig. få möjlighet att få till läkaren och psykologen på inbokade tider i övrigt är jag inte så krävande. 

Allmänt, Debatter | | Kommentera |
Upp