idag har jag diskuterat kring trygghet

Jag anser att alla barn har rätt till trygghet vissa barn har privilegiumet att ha fler än sina föräldrar de två vuxna som biologiskt är föräldrar.  De kan kallas bonusföräldrar/extra föräldrar/mammas- pappas- nya/ styvföräldrar/platsföräldrar osv. de har många olika namn.. men hur som helst kliver man in i ett förhållande med någon som har barn får man automatiskt ett ansvar för en annan individ man är ansvarig för att barnet ska äta, sova, ha rena och hela kläder osv det är ett gemensamt ansvar som föräldrar oavsett biologi enligt mig självklart ska man inte gå in och ta över men de är ingen skillnad på dina/mina barn utan de är våra..!! 
detta för att barnen ska känna trygghet och känna att de har en plats i familjen. sen är det ju som i alla familjer man har olika ansvars områden nån handlar nån tvättar osv men barnen bör man försöka spendera tid med båda två man bör båda två visa att man alltid finns oavsett vad. barn behöver veta att det är stor skillnad mellan don och person. dessutom måste ett barn känna att de får de denne behöver självklart inom rimliga gränser.. men i kärlek, trygghet och att veta att barnet inte är sina handlingar utan att handlingar är något man gör inte något man är.

här hemma använder vi oss av jag älskar alltid dig men  inte  alltid det du gör !  Och så är det jag gillar inte alltid det mina barn gör men ni  kärlek till dem som person  förändras ju aldrig.  och vi försöker alltid hitta en lösning på våra problem med barnen  och inte köra vårat eget race även  om vi i slutändan beslutar hur vi går till väga men genom att involvera barnen i hur vi ska lösa våra konflikter så får de känna sig delaktiga de får också lära sig att man kan prata om sakerna för att tillsammans komma fram till en lösning som känns bra för alla i familjen. 

för mig är de så självklart att man inte gör nå  skillnad på mina och andras barn om man har ansvaret för dem oavsett om de är tillfälligt över dagen eller längre tid. får den ena så ska den andra också få och tvärtom såklart.  man måste även ibland sätta sig in i nya saker ta förra helgen som ex. jag fick beröm för att en väninna var impad av mig för att jag klarade av att beräkna hennes dotterns intag av kolhydrater så vi kunde beräkna hur många enheter insulin  som barnet skulle ha. det för att barnet inte skulle få högt blodsocker och få känningar av sin diabetes ganska självklart tycker jag..  men visst de kräver en viss kunskap vilket kan ta tid att lära sig. MEN jag lär mig gärna för här ska banne mig INGEN känna sig utanför oavsett om man är vän, kompis, bekant etc.  

Jag vet att samhället inte ser så ut utan i samhället är det sköt dig själv och skit i andra som  gäller. detta gör faktiskt att även om jag såklart blir glad över att väninnan är impad så blir jag lite smått förbannad att hon ens ska bli imponerad för det borde ingå i allmänbildning att veta hur man ska hantera en diabetiker om de har känning av  lågt blodsocker och likadant om de är högt.. och hur gör man för att vända nivån av blodsockret tills ordinarie vårdgivare är på plats eller ambulansen... det borde inte vara så att mamman ska känna sig impad för att jag väljer att lära mig för att kunna avlasta vid behov eller för att våra barn ska kunna få umgås mer än några timmar på Dan.. för mig är det så självklart lika självklart som att de allra allra flesta vet att om en höggravid kvinna får värkar då ska denna åka till förlossningen.  lika självklart borde de vara att lära sig om diabetes. lika självklart borde det vara att man tar ansvar för sin partners barn utan att fundera på vems gener barnet har... 

att veta skillnaden mellan laktos och mjölkprotein vore ju inte så dumt om människor lärde sig också de borde också ingå i grundskolans tidigare år.. barn ska vid tidig ålder känna sig trygga med sin tillvaro de kräver att vuxna har kunskap om grundläggande saker så som hur man löser konflikter, hur man lär sig om olika funktionsvariationer, att man är olika som människor men att det är okej, att man tillsammans har ett vuxenansvar kring barnen som växer upp i ens närhet. att socialtjänsten inte har ett avtal med djävueln även  om man ibland hör skräckhistorier som får en att tro att så är fallet. de är en instans som finns för att hjälpa till att säkerställa att barnen får växa upp i en trygg och stabil miljö som är utvecklande och uppmuntrande för barnet. 
Inga föräldrar är perfekta men man kan göra sitt bästa och det är dessutom inte så att de är fel att få hjälp att hitta nya vägar t.ex. genom familjebehandling de har inga facit men oftast ganska mycket erfarenhet och tips och idéer. 

ett barn förtjänar endast ditt bästa oavsett om du har funktionsnedsättningar eller är helt frisk ditt bästa är utifrån dina bästa förutsättningar vet du att du behöver 10 timmars sömn ja men då är de i synerlighet ganska dumt att lägga sig mitt i natten om man vet att barnet vaknar kring 6-7 på morgonen .. då får man anpassa sig och lägga sig 20-21 för att få sina timmar. 

behöver man lugn och ro ja då får man nog tänka om, då de ligger i barnets natur att låta men man kan försöka att komma överens om att man kan stoja och leka ute eller när den som har behovet inte är i närheten pga konsekvenserna kan vara vad som helst allt från ont i öronen till migränn anfall eller epilepsi anfall... men oavsett utan att involvera barnet kan man heller inte komma till en lösning. 

Alla barn är kompetenta och insiktsfulla varelser så länge de får rätt förutsättningar.  ta min son som exempel... han kan vissa dagar inte klä på sig trots att han börjat skolan men vissa dagar är hans tankar någon helt annanstans och hans förutsättningar för att komma ihåg och kunna utföra alla steg som är inkluderade i påklädning är helt enkelt för mycket för honom. MEN frågar du honom vad hans 2 åriga lillasyster inte kan äta så rabblar han snabbt upp det och förklarar också hur man ska göra OM det nu skulle vara så att hon får i sig mjölkprotein. därför att han vet att om det är skarpt läge så måste man agera snabbt för att lillasyster inte ska bli sjuk. det är viktigt.. att kunna klä på sig utan instruktioner är egentligen inte viktigt bara fördelaktigt. 
det underlättar men är inte livsviktigt.. ett barn även om de har funktionsnedsättningar eller funktionsverablar är dem fullt kapabla att kunna skärpa till sig om de får rätt förutsättningar. 

Jag kan gör mitt liv inte förstå dem som prioriterar sig själva framför barnen. jag vet inte hur många läkarbesök eller psykologtider 
jag fått avboka pga att barnen behövt mig mer.. jag må skit men barnen har inte bett om att födas och om inte jag som vuxen alltid känner att jag vet hur jag ska känna hur ska barnet kunna veta det... för mig är det självklart att man som vuxen prioriterar så att barnen känner sig trygga i sin tillvaro och man själv får ju se till att man är i då pass bra skick som man kan... 

prioritera sig själv de får man göra när barnen är upptaget av annat eller är trygga i situationen... 

vi har aldrig eller väldigt sällan barnvakt och har vi det så är det oftast för att gå på möte som är för eller om barnen ... inte för att vi ska roa oss.. är det då fel att ha barnvakt nej absolut inte men för oss går det inte.... sonen klara inte dem förändringen. han behöver sin säng sina rutiner och sitt som läget är just nu... kan det ändra sig ja självklart kan de det. men om mitt barn har behov av att ha sina rutiner mm och det är det som funkar bäst för honom. ja då är det ju så det får vara tills vi hittat en annan lösning. för mig så tänker jag så här jag valde att skaffa barn jag gjorde mitt val där och då. Då får jag också ta att jag får anpassa mig efter mitt val oavsett hur jag mår även om det bästa kanske vore att tidigare i kväll när jag hade känselbortfall, kraftig huvudvärk oxh många fler signalerade symtom så valde jag att börja med att lägga mig på värme, trycka tillbaka knät som bråkade, ta migrän tabletter för huvudvärken och då försvann trycket över ögat och de onda i örat med.  och vänta på morgondagen och se hur kroppen känna då eftersom att jag vet att de båda stora blir kaos delux om de inte vet att jag ska vara borta när de vaknar och hoppas på att jag inte blir värre men samtidigt vet dem att skulle jag åka in på natten är de för att jag måste för att kunna bli bättre för deras skull..  för mår jag för dåligt kan jag inte ta hand om dem alls is
handlingen tället så ibland blir det tokigt även för vuxna. och det händer saker som man inte kan styra över t.ex att man blir akut sjuk och behöver vård.  i vårat fall.. men skulle inte kunna ta egentid i en konflikt utan det skulle i så fall vara en sipp kaffe på stående fot och en suck så.. sen efter att vi pratat ut om konflikten ja då skulle jag kunna få ut och gå och handla om de behövdes eller laga mat men skulle aldrig kunna lämna barnet i affekt och låta barnet tro att jag är så arg på barnet som person  att jag går där och då... kanske för att jag själv har upplevt såna situationer i mitt liv  och själv känt mig så sjukt ovärdig och betydelselös att jag tillslut trodde att mitt värde var samma som en full papperskorg...  full med skit helt enkelt... det gamla och trasiga kastas bort. skulle därför aldrig göra så mot någon annan. 

många undrar varför vi inte har avlastning eller så men ärligt talat så är ju ganska låst i att jag vet att sonens behov är inte att bli överlämnad till någon annan utan att hans behov är ju att hitta en lösning som fungerar. och jag har inget emot att umgås med mina barn så länge de faktiskt sover när de ska även om jag lägger mig nästan samtidigt som dem så kan jag ibland ha ork att göra saker medans de somnat ganska tidigt. då har jag tid att pyssla, sortera osv. jag var inget behov att springa ute, gå på krogen eller såna saker jag är nöjd om jag får en timme i soffan med en serie, en bok eller bara tystnad utam att känna shit snart dags för nästa dags kamp... 
snart är barnen vuxna och jag vill inte ångra att jag inte var mer med barnen för att jag valde att prioritera mig själv för att saker och ting blev jobbigt ett tag pga att jag inte fick egentid utanför hemmet... 

Jag är nöjd om jag kan få gå på toa ifred och inte behöver sitta på barnens rum 3-4 timmar och tjafsa för att dem ska ligga ner och vara tysta så de kan somna.. då är jag helt nöjd över att få pyssla nån timme i veckan.. och få vila nån timme när värken är övermäktig. få möjlighet att få till läkaren och psykologen på inbokade tider i övrigt är jag inte så krävande. 

Allmänt, Debatter | | Kommentera |

Att vara unik?!¿¡ ☆

Att vara unik är en mänsklig rättighet enligt mig.. jag blir tokig på alla fack som man ständigt blir in sorterad i. 

Ta ordet bög till exempel, anledningen till att jag valde just det ordet var för att en av mina 400+ vänner på Facebook skrev och fråga vad som var fel i att använda ordet bög för att förklara att en man som gillar män, hade en annan läggning än en man som gillar kvinnor. 

För det vanligaste antagandet i vilken sexuelläggning en man har är att de är intresserade av kvinnor och därmed räknas som heterosexuell alltså någon som gillar människor av det motsatta könet. Det är precis lika vanligt att man antar att det är det motsatta  också att kvinnor är intresserade av människor som är av det motsatta könet alltså i det här fallet män. 

Skulle man istället vara intresserad av människor med samma kön som sig själv alltså vara homosexuell (människor av samma kön som sig själv) så placeras man automatiskt i facket GAY... ordet kan även förknippas med en massa olika mer snedvridna betydelser som målas upp av människor som inte är villiga att se människor som INDIVIDER istället för att dela upp oss i FACK!!¡¡!! 

Men för att återgå till vad jag svarade på kompisens fråga om ordet bög är ett fult ord. 

Här är mitt SVAR:
Nu är inte jag heller gay men då ordet bög som så många andra ord har fått ett annat användningsområde än sig bör så är det ett icke ovanligt skällsord bland yngre generationer som används för att utmärka avvikande beteende från vad som klassas/uppfattas som normen ( varför man nu har satt en norm på vad som är inom ramen av okej, som är så pass snäv att de som aviker  med att vara sig själva hamnar utanför. När det största samhällstugget är just att normalisera det som ligger utanför ramarna. Varför man helt enkelt inte ser alla individer som människor oavsett vad som klassas som normalitet då det är just olikheterna som gör oss människor unika). 

Att då använda bög som ett utmärkande gör att ordet kan uppfattas som negativ klang. 

Men det är ju likadant som många andra ord med. T.ex. ordet Dagis för mig är det en underbar plats där barnen får leka, träffa kompisar, utvecklas och lära sig att lita på även andra pålitliga vuxna. Men för andra är det som att säga att verksamheten är dålig, enbart lek, personalen är mindre värda osv.... och man blir snabbt rättad att det faktiskt heter FÖRSKOLA för att där är personalen högutbildade pedagoger, som kör lärorika utbildande "pass" för våra barn för att förbreda dem inför skolan osv.. i mina öron låter det som att man koncentrera sig på helt fel saker barn är barn och de behöver få vara barn.

 När jag lämnar mitt barn på dess dagliga verksamhet hoppas jag och vet att åtminstonde de verksamheter jag nu valt till mina barn utvecklar mitt barn ut efter deras behov oavsett vad de kallas och att personalen likväl som jag är människor som är ovärderliga som väljer att arbeta med just mitt barn på dagarna oavsett vad deras yrke kallas. 

Precis som oavsett om man är eller kallas bög så är man människa med ett annat intresse än vad som är normaliserat enligt vad som klassas som norm i dagens samhälle.  Men finns alltid folk som reagerar och som tror att ett ord är det som orsakar kaos, felaktiga antagande, krig, mm istället för att se att de är den skeva synen folk har att människor ska stoppas in i fack istället för att ses som individer, unika underbara behövda individer som är värdefulla oavsett vad de har för läggning sexuellt, yrkes titel, samhörighet, religionstillhörighet osv.  

Alla är vi människor det är ett biologiskt faktum ett fack vi alla passar in i oavsett. 

 Om vi kunde se på saker på det sättet så skulle samhället bli en mycket tryggare och trevligare plats att leva i, istället för att vi som idag ska oroa oss för att använda "fel" ord som kan tolkas på ett negativt sätt istället för att se till människans goda sida och hoppas på att människan inte menar att vara elak utan att endast benämna "oavsett om det är en läggning, sak,yrke eller vad de nu må vara" på valt sätt. 

Vi som människor föds sällan elaka eller dömande de är något vi formas till och i de allra flesta fall är människans avsikt sällan att skada eller göra andra ledsna eller så utan snarare ett sätt vi använder oss av för att uttrycka oss oavsett anledning. 

Och använder man ordet bög som skällsord som troligen är för att utmärka de avvikande beteendet är det oftast av tre olika anledningar.

 1 MAN VET INTE HUR MAN SKA HANTERA SITUATIONEN ( och de första som kom upp va just det "ordet" som man själv tolkar som nåfot negativt av olika anledningar och för att man är lärd Så!)

2 MAN ÄR AVUNDSJUK (på att personen ifråga vågar utmärka sig från mängden och kan även titulera sig som "ordet" och accepterar att vi är unika helt enkelt) 

3. HAR SVÅRT ATT SE DET FASCINERANDE I ATT VARA UNIK ( de flesta som hänvisar till normen och menar på att de är så man ska vara, är oftast de som är både rädda och osäkra på om de faktiskt skulle bli omtyckta själva om de var sig själva.)

Fler borde se det unika i att sluta placera människor i fack och se oss som individer istället.. då skulle många av likanade situationer inte uppstå alla är lika mycket värda oavsett vad vi kallar dem. 

Alla har vi en uppgift och en plats som är ämnad för just oss det är pusslet universum har för att lösa mönstret som uppstår när man parar ihop pusselbitarna !
*slut*

Jag tycker själv att jag svarade ganska bra och inser att just frågan om att ta bort stämpeln NORMAL/NORMALT är en återkommande fråga som väcker stora björnen i mig. Alla människor är UNIKA och det finns inget vackrare än en människas äkta personlighet som återspeglas i allt dem gör! 

En människa som ger fast den själv inte har så mycket visar på att denne har ett STORT HJÄRTA och som vill dela med sig av det lilla denne har trots att det kanske inte är mycket eller att denne har i överflöd. MEN det betyder inte att de som inte ger av vad de har INTE har ett stort hjärta eller att de INTE är precis lika UNIKA och FANTASTISKA som den människan som visade sin greetness ( storhet, kom inte på ordet som man översätter med även om de är missvisande i detta fall och jag hellre skulle vilja använda mig av UNIKALISM alltså det som gör oss unika precis som om man drar paraleller till hur vi förklarar att någon är professionell då hade professionalism) genom att ge av de lilla de hade. 
Det betyder BARA att de VISAR sin UNIKALISM på ett helt annat sätt kanske genom att laga den där fantastiska goda maten, välja de perfekta vinet till just den maträtten, vara skolkuratorn som minskade depressionen bland eleverna på skolan genom att bara finnas där och utstråla sitt lugn eller ja vad man nu än må göra för att utmärka sina UNIKA TALANGER som gör att vi passar in i LIVS PUSSLET. Pusslet som är vi alla vi i hela världen som vi alla behöva för att kunna lägga pusslet. 

Man måste Absolut inte älska alla man måste inte ens gilla alla.  MEN MAN MÅSTE ACCEPTETA ALLA, alla är lika mycket värda och att vi är UNIKA är just det som gör att vi passar in i vårat pussel. 

Att behöva kämpa för att accepteras är något som jag är väl bekant med då jag dels utsattes för över 10 ÅR av MOBBING som redan började i LEKIS ( eller som i dag i folkmun kallas förskoleklass). 
Jag var 6 år när det fanns individer som ansåg att jag inte fick vara jag, eller rättare sagt var jag, jag Så skulle jag minsann få höra DET.  Det ansågs så pass viktigt att jag fick höra att jag inte passade in i vad de ansåg vara okej, att jag 6 år gammal,

1 visste vad jag ville jobba med,  
2 älskade att lära mig och tyckte skolan var kul(redan då, för ju mer jag lärde mig ju mer kunde jag och då kunde jag också fortsätta utvecklas vilket i min uppväxt var ett återkommande önskan från min sida.  Då kanske jag en dag skulle hitta nånting som var mitt/det jag var bra på/ det som.var unikt för mig/ det människor faktiskt kunde se positivt på hos mig! ) 
3 inte ändrade mig för att andra ville de ( antagligen för att jag inte kunde. Då jag idag har min ADHD diagnos så föratår jag ju varför. 
4 oftast gillade saker ingen annan gjorde eller åtminstonde sånt som en människa i den åldern, könet, klassen, bondhålan, osv inte brukade gilla..
 Skulle säkert kunna göra listan längre än längst om jag tar och analyserar vidare MEN väljer att lämna det där. 

Min poäng är om människor vill hitta något att hacka på så gör dem de oavsett om de är för att du utmärker dig på ett positivt eller negativt sätt eftersom att det hela tiden ska normaliseras. 

Så min önskan till ALLA sluta stoppa i Männsikor i alla dessa fack och börja se på människorna du möter som UNIK precis som du själv. DET FINNS EN UPPGIFT I LIVSPUSSLET SOM ÄR ÄMNAD JUST FÖR DIG!! Vi passar in i själva skapelsen och det finns en plats just för dig som enbart är ämnad för dig. Det tar bara olika lång tid att hitta platsen och att lägga ihop de olika bitarna så mönstret passar! 

Så tänk på det nästa gång du vill sortera in folk i fack som du träffar. Se de istället som en utmaning att försöka lista ut vad som gör just den människan UNIK. Och hur dina unika egenskaper kan förbättras ännu mer om du lär dig något av din medmänniska. Du är aldrig full lärd, dina talanger. Förmågor och kunskap kan alltid förnyas eller förbättras. 

Och kom ihåg DU ÄR FANTASTISK OAVSETT VILKET FACK FOLK VILL PLACERA DIG I!!! ,❤❤❤❤❤

Debatter | | Kommentera |
Upp