och så var det de här med nättern ovh sömn ja...

eller hur är det nu..?!? 

det är natt men inte kan jag somna inte... trots att vi hållt på hela dan.. iofs lovande inför de här helvetiska 8 veckorna.... 
om jag nu ska ha en sån här period där jag inte sover men kan hålla igång ändå... sen att jag rör mig som att jag vore 100 och ramlar bara nån puttar till mig lite... men tar de bara föräldrarförmågan visar att de är tillräckligt... 

jag vet inte hur många ggr jag hör att ni är så bra föräldrar, det hörs hur duktiga ni är med barnen, det är så härligt att se hur ni är med barnen, de är så artiga osv osv 
missförstå mig rätt jag är överlycklig att andra ser det så!! men efter flera soc anmälningar och så många utredningar där det som brister mest är mitt självförtroende så känner jag att okej men är det nått som folk bara säger för att de ska muntra upp eller är de veekligen så? 

jag antar att svaret kommer inom 8 veckor... eller ja att kag på något sätt skulle vara så bra har jag svårt att se.. ännu mer svårt att tro att man blir utredd gång på gång och man ändå går därifrån med du är en bra mamma då känns de väl ändå lite som att om jag nu var så bra hade väl folk ändå inte behövt ringa soc de ggr jag begår misstag!?  jag hävdar inte att jag är en exemplarisk mamma jag hävdar endast att jag har regler för mina barn, vi har rutiner och kan vi undvika onödiga situationer så gör vi det. åh dessutom har vi mycket tid tillsammans när vi har möjlighet. dessutom älskar vi att lyxa till de i vardagen en smootie till mellis, en utflykt med kalla pannkakor och frukt som efterrätt eller varför inte fredagsmyset tillsammans i lekparken medans vi tar lite Pokemons och snurrar på stopp tillsammans. det är kvalite... 

en film i soffan med en filt över benen och familjen bredvid finns inge mysigare när tillfälle ges. 

nej klart att de inte är solsken jämt men väljer inte alltid att titta så mycket där utan försöker hellre lyxa till de med små medel kan vara så enkelt som egentid med ett barn nån timme innan de andra slutar.. eller efter läkarbesök att ta resten av dagen ledig för att bara mysa och låta barnet önska. sen att man hamnar på bristningsgränsen när tiden tar slut och barnet påminner om att MÄH åååå vi gör aldrig nått då får man komma ihåg att hrm ja just ja  de har också haft det underbart och vill inte att de ska ta slut därför låter dem så här.... men det är egentligen inte så att det varit dåligt utan bara det att de vill ha det så snart igen.... 

nä men ska väl lägga ner phonen och vila knoppen lite också en stund innan nästa tankevurpa kommer och stör min sömn igen. 

misstänker att de blir måååååååååånga såna här nätter framöver.. så lär bli mycker bloggande på nätterna.... och som sagt troligen också vårat vanliga skiftande så nån alltid är vaken så vi kan stoppa ev barn som springer upp och väcker resten av huset.... så lär ju bli en del bloggande då och kanske bokskrivande med eller så passar jag på att virka och lyssna podd eller  läsa bok.. hmm ja ja de visar sig... 

natti på återseende

då blev de uppehåll igen..

och längre uppehåll lär de väl bli med.. om några dagar äv vi förpassade till ett utredning som ska bedömma min och makens föräldrarförmåga.  och allt utifrån en bedömmning som är gjort på antagande och påhitt.... 

ja jag är öppen och ärlig med dem jag varit tvungen att prata med och här på bloggen och resten har jag mesta dels insolerat mig från... jag orkar inte nån drama, jag orkar heller inte höra Mähe varför då och förklara igen därför väljer jag att inte svara, jag väljer att inte ta kontakt mm.  för jag orkar seriöst inte förklara fler gånger jag orkar inte försvara socialens beslut eller förklara vad vi hafe att välja på eller att förklara hur de går till eller inte går till... mm så väljer att ge infon öppet... 

jag väljer också att dela hur jag känner kring det hela främst att jag känner att vi redan förlorat detta eftersom att socialen tagit beslut på antaganden nu.. räcker ju med att en av personalen och jaginte går ihop.. att några av personalen  inte har koll på hur npf fungerar eller att de inte går ihop med maken och det är kört eftersom att det inte är fakta de beslutar på utan antagande... 

så är man ju själv med..om man upptäcker att en person som man själv inte tycker om eller inte gillar av olika anledningar så inte pratar man om vad denne gör utan då tänker man ju för de mesta ja det förvånar mig ju inte.....
inte det minsta.... och likadant försöker man ju inte att ställa allt till rätta... man kanske förösker sysselsätta sig med annat eller på annat sätt välja annat att göra för att slippa hamna i konflikt eller ens vara i närheten oavsett hur profficionell man borde vara.  föräldrar som inte gillar läraren går ju direkt till rektorn med sina klagomål och inte till läraren... 

familjebehandare de anser att man ska låta syskonen slåss, att min make är den exemplariska föräldern och att jag är självupptagen och egocentrisk... 
jag vet inte hur jag uppfattas av andra men kan ju berätta hur mina dagar ser ut för de mesta och att jag inte varit hos min sjukgymnast på ett år nu, att jag inte åker in alla de gånger jag kanske skulle behöva eftersom att jag ser att barnen har större behov. Att jag behövs mer hemma, att tiden inte räcker till för att boka in sjukgynasten med och förflytta mig över hela stan och tillbaka med våran enda bil utan då har jag valt att låta bli. Och åker jag in till akuten så behövs de planeras och fixas runt omkring. och det kräver att både maken och barnen samspelar med mig istället är de mycket lättare att avstå sjukgymnasten och att inte åka in över något som brukar ge sig och ställa till problem. 

men ja de finns ju alltid många olika sätt att se sånt på men egoistisk är inte ett av sätten enligt mig. men men egocentrisk som jag är så har jag garanterat fel om min uppfattning

 men de jag inte ser är nig hur man som familjebehandlare ens får göra så... ?!  eller hur de tror att alla mäniskor bara så där ska lita på dem!?  jag litar inte på nån förrän mottsatsen är bevisad att jag faktiskt kan lita på dem... väldigt få människor ger andra skäl till att faktikst lita på dem. än mindre att man kan lita på dem helt avsett vad så ärligt talat så litar jag inte på männikskor

 men jag vet ju att jag inte alls är varken bättre eller sämre än andra på det men jag kanske lägger mina förväntningar lite mer realistiskt eftersom att jag blivit bränd så många ggr att jag lärt mig den hårdavägen då man ljuger får man konsekvenser och håller man inte vad man lovar ja då är det samma där... 



men är så less på att inte få de tillbaks... 

nu är det de sista på maten och sen blir de återigeb en tidig kväll.. med täcket över huvidet, telefonen på ljidlös och bara vara utan nånting .. sen får vi väl se vart allt tar vägen är inte alls så säker på att vi gör rätt val som utsätter oss för detta alls
 8 veckor inlåsta för övervakning inga kompisar som planerar ordentligt för barnen att leka med.. och att sen kandke förlora sina föräldrar ändå eftersom allt annat är ljug så varför skulle detta vara annorlunda!? 

kag känner redan nu hur de kryper i nacken på mig och ångesten eskalera förstå då när man väl ska in i huset.... nä usch.. 


en lördag.....

en lördag som vilken annan.... migrän hela dan, ett barn som menar på att ett nej bara är ett onödigt ord.. för här gör man som man vill ändå... nej så illa är de väl inte men gränserna tänjs lite väl mycket på... framför allt de här med att tala om vart man går någonstans... 
jag har fått lära mig den hårda vägen att jag inte ska/får jaga upp mig själv för varje gång.....  men samtidigt blir man orolig som förälder eller ja jag blir trots att jag är säker på att barnet inte kan vara så långt borta.. men ska jag jaga upp mig så många gånger om dagen att jag skulle ge mig själv hjärtproblem bara av tanken. 

Dagen har gått åt till vila och samla kraft för att handla hem de vi behövde de allra nödvändigaste...  i övrigt så är det ute ute ute som gäller för barnen alla timmar de kan... ingen av barnen vill gå in och skulle dem få hade de nog till och med sovit ute. mina älskade skogsmullar haha  önskar min kropp hade orkat med deras önskemål också...  dygnets alla timmar i skog och mark.... naturen, skogen och alla underbara utflyktsmål vi hade kunnat besöka om bara min kropp hade kunnat varit med på det med.. 

 i övrigt så har jag och och den stora minime tittat på serier och umgåtts. icke att förglömma är att jag dessutom blev hånad när jag gjorde pannkakor till lunch...  nu tänker ni varför då?! 
Så här är det jag har tidigare vägrat att gjort pannkakor då jag aldrig någonsin lyckades vända pannkakorna utan att de blev en enda stor degklump....  men med åren och en hel del övning så här jag ju blivit bättre så nu mer kan jag ju tänka mig att göra det även om undviker de om jag kan...  men idag kände jag för att göra de till lunch för ungarna..  men då fick den stora mini me för sig att jäklas med mig för de jag en gång i tiden sagt.  till och med erbjöd sig att ta över eftersom att hon förutsatte att jag skulle misslyckas!!! haha sånt man får ta när man är öppen med att även  vuxna kan ha saker man drar sig för och som man inte är så bra på..  men åandrasidan visade jag också att man kan bli bättre på det om man fortsätter försöka och övar på de man inte alls är duktig på och rent av misslyckas med.  ger man sig inte så går allt!

nä nu ska jag ta min hållande migrän och bädda ner mig i sängen och vila ert par timmar innan barnen vaknar...  
Upp