Undrar om de skulle funka.

Jag fick precis en idé so. Egentligen handlar om mitt mående mer än något annat... jag funderar på om jag skulle försöka knåpa ihop en egen kalender för min egna räkning med 24 luckor där jag skriver ner en sak jag velat göra länge och drar lott varje dag om någonting jag ska göra för min skull...  inte för att jag själv egentligen tror att jag klarar det själv men mer för att faktiskt försöka göra någon skillnad själv... och i kväll startar jag med tre luckor på en gång och städar mitt pysselskåp som jag faktiskt både velat länge och sagt att jag borde ta tag i... för får jag ordning där så kan jag i alla fall pyssla där. Och om jag dessutom får ordning där kanske jag inte har lika dåligt samvete om jag sätter mig och nålar mönster och att i veckan som kommer.. och faktiskt så städade jag/jag och barnen övriga lägenheten och tog en disk och tvättat lite..  så här ju faktiskt gjort lite av de där sakerna jag tänkte ta med i kalendern.. för hur de än är mycket av varför jag mår som jag mår är ju för att de är som de det är hemma med tvätt, disk, skit etc.. och mitt pysselskåp är inte bara att sätta sig i och pyssla utan jag måste krångla och greja... eftersom att de är fullt med annat i skåpet... jag har massa pärltavlor att bygga och ja en massa annat kul som bara väntar på mig...  blir så ARG på mig själv när jag inte tar tag i nånting mer än sånt som jag måste för att inte kräkas över allt skit.. eller för att ens ta mig ut genom dörren... länkar ibland att jag även prioriterar det som jag vet är kul med inte bara de som är trist och sånt jag vet att jag mår sämre av bara för att ingen annan gör det... 


Så jag tänkte om jag gör typ som en snällkalender men med må bra grejer för mig... 

Typ nått i stuk med. 
1 städa bordet i pysselskåpet
2 lösa ett korsord
3 skriva ett kapitel i min bok
4 göra ett kort till någon som fyller år
5 sy julklapp
6 slå in julklappar
7 skriva ett kapitel i boken
8 laga kläderna som ligger i laghögen
9 göra en LO till chelseas album
10 göra julkort till barnen lärare/fröknar
11 sy julklappar 
12 lösa korsord
13 lyssna på Viktor frisks bok adhd är min super kraft
14 lyssna vidare på boken 
15 lyssna vidare på boken
16 förbreda inför eftermiddagen med folk hemma
17 lösa korsord
18 sy julklappar
19 pyssla 
20 lösa korsord
21 baka pepparkakor
22 pyssla
23 sy julklappar
24 fira jul med allt vad de innebär


Nu var detta bara ett förslag.. 

Tänker att de kanske kan hjälpa måendet lite i alla fall. 

Men tänker att på allvar tänka på att varje dag se mig själv som en individ och inte bara ett stressande monster som känner hur jag är nära att slippa på att folk inte förstår mig, inte tänker lyssna på mig eller att jag verkar otydlig.. för de är ju antagligen inte så att jag kan ändra deras åsikter ändå så varför ens försöka..  jag är ju ändå den jag är.. 

Jag har idag faktiskt varit ärlig mot mig själv på ett sätt känns de så otroligt skönt att vi hamnat hos kronofogden eftersom att vi nu kan blicka framåt och försöka se framåt så vi kan bli skuldfria nångång istället för att oroa oss ständigt hur vi ska lösa nästa månad och alltid ta en dag i taget som vi/jag gjort de senaste 12 åren... så otroligt trött på att ständigt behöva fundera hur löser vi nästa månad om vi gör så här denna månad osv..  jag ser äntligen ett slut på detta under förutsättning att allt löser sig som de ska... 

Men självklart är jag inte glad åt själva kronofogde grejen men det den förhoppningsvis för med sig i slutändan... 

Ja må verka pessimistisk och bitter konstant men faktiskt jag är rätt nöjd med mitt liv.. att jag är självständig och inte MÅSTE ha kompisar runt mig för att känna att jag är nått.. att jag inte behöver umgås med någon jämt för att känna att jag räknas. Att jag klarar av att vara hemma en hel dag utan att känna att det var ju bara för att vi var sjuka. Och jag har tre barn och en make som jag trots alla duster älskar och vi har för de mesta ganska roligt tillsammans. 

 
Jag har en familj som vi firar jul, påsk, midsommar mm med. Jag har två vackra systerdöttrar och en syster som oroar sig för storasyster mellan varven. Men ibland inser jag så där lite extra att jag tror saker är på ett visst sätt och ibland blir jag motbevisad på de mest konstigaste vis. Jag är ganska glad att jag kan ha/har fel ibland eftersom att de gör att jag återfår tron på att saker en gång i livet löser sig även för mig..  eftersom att jag har uppfattningen att jag väldigt sällan är ämnad för de bra sakerna livet bjuder på då jag oftast får möta tunga motgångar som sätter djupa och mörka spår hos mig.

Sitter just nu på golvet i barnens rum och den minsta har precis somnat.. medans den större varianten precis lyckats varva ner så pass att han äntligen ligger still och är tyst. Rygg och resten av den värkande kroppen gör sig påmind men va gör man inte för barnen... ska bli skönt nästa vecka när våningssängen kommer då kan man sitta i en stol istället.. de kommer underlätta en hel del för kroppen..  jag har frusit och svettats om vart annat idag och just nu fryser jag igen.  Vore ganska skönt om någon kunde göra en fullkomlig hälsoundersökning på min kropp nu.. de känns som att den både har inflammationer och infektioner.. då den konstant är i dåligt skick.. och aldrig mår riktigt bra. 

11 december inleder jag i alla fall en ny KBT omgång så insidan av huvudet ska få sig en omgång i alla fall.. ska bli både läskigt och spännande att starta denna omgång med en ny psykolog och kan få åt båda hållen.. jag är nog faktiskt mer rädd än att jag ser fram emot det då det lika gärna kan bli pannkaka om personkemin inte funkar... då jag verkar ha den effekten på folk att de stör sig på hur jag är.. och hur jag resonerar eftersom att jag kan resonera från flera håll trots att jag anser något helt annat då jag kan resonera från andra synvinklar än min egna. Och de gör att trots att jag är bestämd på en sak kan se hur andra skulle kunna uppfatta eller anse sig tänka från annat håll och därför kan jag också plocka fram olika scenario..  tyvärr brukar min hjärna ställa in sig på att de som faktiskt kommer hända är de mest katastrofala som skulle kunna hända inte fullt lika bra även om jag samtidigt vet att de är jag som anser/tror så och att andra oftast inte alls ser de så..  
Det kan vara både bra och dåligt.. och jag vet också att det är jag som har enorma krav på mig själv. Krav som inte ens är i närheten av vad andra anser sig vara lämpligt att ställa på varken mig eller någon annan. Men jag anser alltid att jag kan pressa mig lite till jag menar så länge jag andas så kan jag bättre.. 

Allmänt, Mående, Pyssel | | Kommentera |

när skov verkar har blivit min nya hobby

i bland undrar man om man ska skratta eller gråta... som nu jg verkar ha fått skov som min nya hobby.. kommer ur ett skov och känner ÄNTLIGEN men så tar det typ en dag eller två... och så kommer nästa skov eller så kommer nått annat skit i kroppen som stör min vardag... och kommer inget så fixar jag till det själv t.ex. glassplitter i ögat eller nått annat spännande... 


just nu har jag ett vanligt skov med ett ENORMT smärtpåslag... jag har haft så ont att jag velat skrika rakt ut och tabletterna är verkningslösa känns det som...  så eftersom att jag bara somnar när kroppen inte orkar smärtan längre så jag däckar mellan varven av smärtan helt enkelt... så där lagom kul när barnen är hemma eftersom att det är helg.. men oftast är det bara nån enstaka minut eller så och oftast när de sitter och tittar på film eller på annat sätt är upptagna... envis som jag är så ser jag till att försöka låta bli att visa barnen mer än nödvändigt... 

denna lördag har verkligen varit hemsk och början på söndagen med.. så nu hoppas jag verkligen att resten av söndagen kommer bli bättre nu vaknar snart ungarna och jag har inte sovit en minut ens en gång....  och nu är det ingen idée att försöka sova eftersom att klockan är över 6...  så istället så uppdaterar jag här..  jag förstår att mina texter är enformiga just nu och väldigt träliga att läsa.. eftersom att allt handlar om mitt tragiska liv där alla steg fram slutar med minst 3 steg bak.. men nån gång kanske de är min/vår tid att få gå bara farmåt och inte 80 steg bak så fort nått går bra... 

självklart är jag glad för mina barn och min man, men även om de räcker i många lägen så har jag kommit till ett läge när jag inser att jag faktiskt inte bara kommer vara mamma hela mitt liv utan tanken är att jag ska ha vara jessica med och just nu känns det inte som att det finns nån jessica...   jag är fru, mamma, dotter, syster, moster etc.. men jessica kommer efter årsskiftet inte att existera alls som de ser ut...  då jag ska avgå från samtliga styrelser då jag inte klarar av de heller.. jag trodde att det var min grej men efter en massa tjafs och diskussioner så inser jag att även det var inte något jag klarade av. mitt pysslande har jag ju nästan lagt av med då jag insåg lite snyggt att man inte kan göra hur mycket som helst utan att ha något/någon att ge bort till... och eftersom att det uppenbart är alldels för dyrt att köpa material, det ändå inte uppskattas av de flesta då det tydligen ändå bara kastas osv så blev det inte kul dessutom tappade jag förmågan nånstans på vägen.. de bli antingen inte välgjort eller snyggt eller så ansågs det plottrigt eller nått annat.... 

och visst så pysslar jag fortfarande men mest med barnen och då blir det ingen tid över till mitt eget...  så försökte virka. sticka, sy mm men tappar sugen för allt då kroppen inte vill samarbeta alls och eftersom att jag kopplar mina aktiviteter med olika saker i mitt liv så blir det att med händelserna så försvinner motivationen också tråkigt nog. Just syandet försvann med vännen som valde att "göra slut" med mig. fanns säkert en bra anledning jag hade säkert gjort nått som vanligt de mesta är mitt fel... men oavsett så blev min motivation lika med noll när det "tog slut"vilekt känns tragiskt nr jag egentligen älskar det men eftersom att jag är så tragisk så vill jag ofta ha sällskap när jag gör saker... ingen behöver göra något men bara prata hålla mig sällskap och hjälpa mig fungera och fokusera vilket jag gör  när jag har sällskap... 

jag har dock fått lov att lära mig att göra sakeer helt på egen hand eller med barnen då alla jobbar, går i skolan, umgås med andra, har annat att gör mm... det går väl så där,  slutar oftast med att jag inte gör nånting eller gör något för nån annan istället..  jag har så otroligt svårt att göra något för min egna skull... jag har svårt att ta mig rätten till den tiden. mn finns nån annan med så kan jag på annat sätt rättfärdiga tiden jag tar från t.ex. barnen med att men dem ville lära sig eller dem ville ha osv... 

något jag jobbar på varjedag... vet att andra ser och vet att jag har rätt till tid för mig men jag anser att min tid är till för barnen nu när jag är hemma, allt som tar tid från dom får jaf fixa samtidigt paralellt eller också får jag ta det när barnen sover även om det betyder att jag får ställa in mitt... eftersom att barnen ofta bråkar timmar på kvällen och det blir tafs och bråk trots samma rutiner varje dag senaste 6 årsen istortsätt men oavsett så är 2-5 timmars läggning i alla fall.. oftast är jag shjälv helt slut å jag går ochlägger mig... är ju inte alls lika pigg och allert som man var för ett par år sendå min kropp kämpar emot varje steg numera...  på alla min och makens gemensamma tid vi alltid hade tillsammans förut  vilket ledit till att vi troligen glidit ifrån varandra lite. även om det inte alls är så att vi har funderingar att gå ifrån varandra eller så mest en konstatering att så är det... all min lediga/hemma tid spenderar jag istortsätt i soffan nu för tiden tråkigt men sant... n umed tangentbord och padda kommer det nog bli mer uppdateringar på bloggen och kanske även ser till att fortsätta på boken "kärt barn har många namn" då jag känner att det är så otroligt många ochg långa kamper jag har bakom mig som jag behöver få rensa ur systemet en gång för alla.. kanske kan jag till och med få den upptryckt i några ex till den som vill läsa. 

som jag skrev i början så vaknade barnen för en stund sen precis som vanligt så nu är det fullgång.. så nu avlägsnar jag mig och går till köket och äter frukost med dem innan allt hamnar på golvet eller över dem själva.. på återseende. 

lägger in en bild på håret jag färgade nu i fredags för att göra mig lite julfin... skulle vara rött men blev mer rosa... men vart bra ändå

Allmänt, En vanlig dag, Mående, Pyssel | | Kommentera |

Jag vet att jag inte är som alla Andra

Jag tycker och tänker inte som alla andra.. jag avskyr diskrimineringar och uteslutningar av människor oavsett anledning.... 

Jag anser även att man bör ta till vara på människors handlingar i den bemärkelsen att man ser och ger tillbaka till sin omgivning... 

Men också att man ser andras insats och inte bara sin egen utan även andra människor oavsett om man känner människor eller inte.. det är inte så att de människor man känner är bättre än dem man inte känner.... 
Jag märker att om man pratar med människor man ser ute blir de ofta chockade för gud förbjude att man inte gör nån skillnad på människor.. Vi är alla människor vi har alla ett bagage och även en historia bakom varför vi känner och gör som vi gör..  men oavsett anledning är de aldrig rätt att utesluta människor... 

Min son har en kompis som jag inte alls gillar då denne kompis har visat många gånger att denne inte lyssnar och är i många lägen respektlös...  men jag kan inte utesluta ens detta barn.. då även om jag känner att de blir tok inte är okej att utesluta människor.. min son vill ju ändå leka med denne.. och då är de ju så sen att jag ger de restriktioner och är extra tydlig är en annan sak.. men aldrig någonsin utesluta pga utseende, tycke, smak, åsikt eller för att jag aldrig mött personen eller vad ni orsaken än må vara..

Alla är värd en chans och oftast även en andra chans... 

Jag blir oftast diskriminerad dels pga min rullstol oftast blir jag pratad överhuvudet då jag oftast anses som väck för att det kommer tydligen med rullstolen..  när jag sitter i stolen får jag ofta frågan om jag ska ha hjälp men går jag en bättre dag då är det ingen som frågar.. då behöver man inte fråga när jag sitter i stolen heller...   ser jag någon behöva hjälp så hjälper jag till oavsett vad de har med sig eller hur de ser ut och om jag känner personen osv.. för oavsett utseende eller person är vi alla MÄNNISKOR.... 

Jag är också en person som sällan eller aldrig lägger min aktiva tid på mig själv. Då jag anser att människor har större värde och att jag vill använda tiden på att visa att dem är viktiga... 

För några månader sen träffa jag en tjej som jag fick en utbildning med. De visade sig att vi bor på samma gård. Så vi började så smått och en dag när vi prata om mat... så kom de fram att hon och hennes familj är vegetarianer och att de dessutom undviker ägg... för mig är de då självklart att om och när jag packar väskan för att ha mellanmål med mig eller ska bjuda på något så är det då vegetariskt och äggfritt. Vi skulle ut till poolen och bada med barnen och vi behövde då mellanmål då var det självklart att göra veganska pannkakor... 
Jag kräver inte att alla ska känna så eller göra så.. men för mig är det självklart...

Jag vet att jag är ganska ensam om mitt tänk.. alla ska känna sig välkomna och alla är värda att få visa att de ändrat på sig. 

Härifrån går ingen hungrig om vi äter och sällan vi äter utan  att bjuda de som är här..  här är alla välkomna som uppför sig... har vi en tillställning så är det sällan vi säger nej om fler vill komma. Finns de hjärterum så finns det stjärterum!!


Min dag i dag blir mobilspelande och soffläge... får se om det blir nå pyssel med kanske.. 
Sen får maken besök på eftermiddagen. 

Bjuder på bilder från armbanden jag gjort senaste dagarna... 

Allmänt, Mående, Pyssel | | Kommentera |
Upp