jag har valt att inte blogga ett tag

 detta är pga att vi bott 8 ellee till och med 9 veckor på ett utredningshem! det blev med ett mindre bra slut på den vistelsen då allt slog it i att varken hemmet eller soc som enbart gick på hemmets linje!!! vi fick inte ens förklara att vi t.ex pratade med dottern på rummet och inte bland folk på hennes begäran, eller att det finns inte en enda gång jag inte hört eller sett barnen under vistelsen när jag borde ha gjort de trots de säger de att jag är självupptagen och att jag fastnar i mitt. trots att jag slutade virka,pyssla, jag bloggade inte och jag hade knappt telefonen på mig under dessa veckor... jag valde också att inte ens prata i telefon med någon annan än psykologen för sonens utrednings skull... i övrigt så hörde jag inte av mig till familj eller vänner heller. alltså jag hade ingenting som var endast mitt under den tiden...  

de menade på att de var så smutsigt att de var sanitärt men både maken (som förövrigt helst inte vill ha en pinal framme och helst ha dammsugna och torkade golv varje dag)  tyckte inte ens det... ja det stod påsar med rena kläder i absolut dem tog plats och även skitiga kläder i ett annat hörn efter att ha behövt bädda om sängen i några dagar. samt att jag valde att lägga två handdukar på golvet i badrummet då barnen paltade med vatten och just då hade jag inte möjlighet att ta tvättstugan så de fick ligga nån dag för att sedan slänga in dem i tvättmaskinen... 

och ni vet ordspråket den man älskar mest trotsar dem mest det existerar inte i deras ögon allt handlar om att man är oduglig som förälder!! 

så samantaget är jag värdelös förälder som både är självupptagen och inte ens kapabel att kunna få ha mina barn hemma eller ens ha chansen att få tillbaka dem!! detta trots att skolan, förskolan och folk runt omkring oss inte alls håller med!!  Ja inte att förglömma endast negativ, visst jag går absolut inte runt med ett leende de var många år sen men efter att alltid få höra att jag jämt var så glad och posetiv och även att de ibland blev jobbigt...  jag är väl iofs fortfarande lite åt de hållet då jag anser att allt löser sig bara det att de tar olika lång tid att lösa saker och ting och att om de inte är ok så är det inte slut än..  

detta är trots denna hemska situation när vi inte har barnen hemma så är jag väl ändå fast besluten om att de måste lösa sig... då vi är bra föräldrar vi har full koll på våra barn srn att vi inte alltid bauserar ut det bland alla som är i närheten.. vi pratar inte hygien och personliga saker med barnen när vi är ute utanför vårat hem eller i situationen med boendet utanför våra rum... 

att flottigt hår inte alltid beror på att man inte duschar utan att de faktiskt finns andra faktorer.. men det tar man såklart inte hänsyn till utan man kör utan att passera gå på en snevriden bild utifrån att andra tolkar vad andra berättar istället för att lyssna och prata med berörda. 

bara för att det inte ser ut som att vi pratar betyder inte de att vi inte har samma syn eller att vi tycker olika.. jag och min man är väldigt samspelta och vi vet oftast vad den andra tycker och detta för att vi är så pass samspelta och att vi pratar mycket även om vi inte gör de utanför vårat hem men framför allt pratar vi när vi åker bil.  oftast brukar vi prata en sväng innan jag går och lägger mig en check efter dagen... men ärligt talat jag kommer nog aldrig känna mig helt bekväm med att öppna mig verbalt helt öppet det ger inte mig möjlighet att analysera lika mycket som tex bloggandet gör eller fb inlägg.. det går att läsa 1000 gånger och det finns säkerligen lika många tankar kring det men där kan jag läsa om och om igen och även både förvara texten för mig själv men också när folk ifrågasätter varför jag skriver och så med.  

nu är jag ganska medveten om att jag inte säger eller skriver något jag inte står för men ändå mitt analyserande tar aldrig slut... jag gräver ner mig de få stunder jag inte har saker att göra när barnen är hemma.. 
förstår ni hur mycket analysering av allt som händer just nu jag har tid för nu när jag inte har barnen hemma. jag kommer analysera sönder hela mim tillvaro om barnen inte kommer hem igen!!  tror ingen förstår hur mycket jag behöver ha något att fokusera mina tankar på oavsett om de är barnen, jobbet eller nått annat men att som nu inte ha nånting att fokusera på det kommer rasera hela min värld totalt om de fortgår för länge! 

nä nu ska jag fokusera på att städa pysselskåpet (och det behövs verkligen) allt för att få nått att fokusera på även om en väldigt tillfällig lösning såklart!! 
Allmänt, En vanlig dag, Mående, Pyssel, familjen | | Kommentera |

hittat min boook igen

nu ska jag gå igenom det hela... ocj se om jag kan använda det jag redan har skrivit eller om jag kommer skriva om det hela igen. men har också hittat mina 9 sidor om våran son som vi skrivit sen nått år tillbaka.. om alla hans goda och alla hans lite mindre goda sidor... 

idag är barnens rum sorterat, halva packningen är gjord, p's gurka, tomat och chili har fått nya krukor och komposten hae fått sin bur... majsen har fått sin pallkragespalje...  pennorna som varit nerlagda i en plastpåse i mer än ett år är sorterade och nedlagda i olika lådor blyertspennor, bläckpennor, tusch, kritor och färgpennor ,(som också är sorterad i vanliga och akvarellpennor).. 

idag känns det ganska mycket mindre jobbigt med allt.. kanske för den mesta energin är förbrukad på annat.. och alldeles för lite sömn i natt. 

söndag i morgon och de blir tvättning och vikning av kläder och fortsätta packa.. 
de är även dags att förnya packlistan så vi på måndagen bara kan packa bilen så vi på tisdagen bara kan åka. allt för att slippa både stressen och onödiga konflikter. sen får vi se hur de går med allt brukar sällan bli som jag tänker mig kan ju hoppas i alla fall. även skriva en handlingslista och planera de sista. kanske skriva brev om de andra två också. älskar att ha det mesta i ordning och i print de gör de hela så mycket lättare att få fram då. 

nu ska jag titta på serier med stora tjejen lägger in bilder på alla fina grönsaker som min stora tjej med gröna fingrar lyckas få att växa. hon är så otroligt mångsidig min stora tjej. jag är verkligen så imponerad av att hon lyckas så otroligt bra med allt hon företar sig.
 
Ärtor, bladsallad och isberg

majs, morötter och potatis



Chili, gurka och tomat, dessa blev idag omplanterade i större krukor chilin fick en lite mindre zinkkruka och både tomaterna och gurkan blev ihopsatta i varsina stora svarta plastkrukor med blompinnar isatta som stöd för de klättrande växterna.

Allmänt, En vanlig dag, Pyssel, familjen | | Kommentera |

Undrar om de skulle funka.

Jag fick precis en idé so. Egentligen handlar om mitt mående mer än något annat... jag funderar på om jag skulle försöka knåpa ihop en egen kalender för min egna räkning med 24 luckor där jag skriver ner en sak jag velat göra länge och drar lott varje dag om någonting jag ska göra för min skull...  inte för att jag själv egentligen tror att jag klarar det själv men mer för att faktiskt försöka göra någon skillnad själv... och i kväll startar jag med tre luckor på en gång och städar mitt pysselskåp som jag faktiskt både velat länge och sagt att jag borde ta tag i... för får jag ordning där så kan jag i alla fall pyssla där. Och om jag dessutom får ordning där kanske jag inte har lika dåligt samvete om jag sätter mig och nålar mönster och att i veckan som kommer.. och faktiskt så städade jag/jag och barnen övriga lägenheten och tog en disk och tvättat lite..  så här ju faktiskt gjort lite av de där sakerna jag tänkte ta med i kalendern.. för hur de än är mycket av varför jag mår som jag mår är ju för att de är som de det är hemma med tvätt, disk, skit etc.. och mitt pysselskåp är inte bara att sätta sig i och pyssla utan jag måste krångla och greja... eftersom att de är fullt med annat i skåpet... jag har massa pärltavlor att bygga och ja en massa annat kul som bara väntar på mig...  blir så ARG på mig själv när jag inte tar tag i nånting mer än sånt som jag måste för att inte kräkas över allt skit.. eller för att ens ta mig ut genom dörren... länkar ibland att jag även prioriterar det som jag vet är kul med inte bara de som är trist och sånt jag vet att jag mår sämre av bara för att ingen annan gör det... 


Så jag tänkte om jag gör typ som en snällkalender men med må bra grejer för mig... 

Typ nått i stuk med. 
1 städa bordet i pysselskåpet
2 lösa ett korsord
3 skriva ett kapitel i min bok
4 göra ett kort till någon som fyller år
5 sy julklapp
6 slå in julklappar
7 skriva ett kapitel i boken
8 laga kläderna som ligger i laghögen
9 göra en LO till chelseas album
10 göra julkort till barnen lärare/fröknar
11 sy julklappar 
12 lösa korsord
13 lyssna på Viktor frisks bok adhd är min super kraft
14 lyssna vidare på boken 
15 lyssna vidare på boken
16 förbreda inför eftermiddagen med folk hemma
17 lösa korsord
18 sy julklappar
19 pyssla 
20 lösa korsord
21 baka pepparkakor
22 pyssla
23 sy julklappar
24 fira jul med allt vad de innebär


Nu var detta bara ett förslag.. 

Tänker att de kanske kan hjälpa måendet lite i alla fall. 

Men tänker att på allvar tänka på att varje dag se mig själv som en individ och inte bara ett stressande monster som känner hur jag är nära att slippa på att folk inte förstår mig, inte tänker lyssna på mig eller att jag verkar otydlig.. för de är ju antagligen inte så att jag kan ändra deras åsikter ändå så varför ens försöka..  jag är ju ändå den jag är.. 

Jag har idag faktiskt varit ärlig mot mig själv på ett sätt känns de så otroligt skönt att vi hamnat hos kronofogden eftersom att vi nu kan blicka framåt och försöka se framåt så vi kan bli skuldfria nångång istället för att oroa oss ständigt hur vi ska lösa nästa månad och alltid ta en dag i taget som vi/jag gjort de senaste 12 åren... så otroligt trött på att ständigt behöva fundera hur löser vi nästa månad om vi gör så här denna månad osv..  jag ser äntligen ett slut på detta under förutsättning att allt löser sig som de ska... 

Men självklart är jag inte glad åt själva kronofogde grejen men det den förhoppningsvis för med sig i slutändan... 

Ja må verka pessimistisk och bitter konstant men faktiskt jag är rätt nöjd med mitt liv.. att jag är självständig och inte MÅSTE ha kompisar runt mig för att känna att jag är nått.. att jag inte behöver umgås med någon jämt för att känna att jag räknas. Att jag klarar av att vara hemma en hel dag utan att känna att det var ju bara för att vi var sjuka. Och jag har tre barn och en make som jag trots alla duster älskar och vi har för de mesta ganska roligt tillsammans. 

 
Jag har en familj som vi firar jul, påsk, midsommar mm med. Jag har två vackra systerdöttrar och en syster som oroar sig för storasyster mellan varven. Men ibland inser jag så där lite extra att jag tror saker är på ett visst sätt och ibland blir jag motbevisad på de mest konstigaste vis. Jag är ganska glad att jag kan ha/har fel ibland eftersom att de gör att jag återfår tron på att saker en gång i livet löser sig även för mig..  eftersom att jag har uppfattningen att jag väldigt sällan är ämnad för de bra sakerna livet bjuder på då jag oftast får möta tunga motgångar som sätter djupa och mörka spår hos mig.

Sitter just nu på golvet i barnens rum och den minsta har precis somnat.. medans den större varianten precis lyckats varva ner så pass att han äntligen ligger still och är tyst. Rygg och resten av den värkande kroppen gör sig påmind men va gör man inte för barnen... ska bli skönt nästa vecka när våningssängen kommer då kan man sitta i en stol istället.. de kommer underlätta en hel del för kroppen..  jag har frusit och svettats om vart annat idag och just nu fryser jag igen.  Vore ganska skönt om någon kunde göra en fullkomlig hälsoundersökning på min kropp nu.. de känns som att den både har inflammationer och infektioner.. då den konstant är i dåligt skick.. och aldrig mår riktigt bra. 

11 december inleder jag i alla fall en ny KBT omgång så insidan av huvudet ska få sig en omgång i alla fall.. ska bli både läskigt och spännande att starta denna omgång med en ny psykolog och kan få åt båda hållen.. jag är nog faktiskt mer rädd än att jag ser fram emot det då det lika gärna kan bli pannkaka om personkemin inte funkar... då jag verkar ha den effekten på folk att de stör sig på hur jag är.. och hur jag resonerar eftersom att jag kan resonera från flera håll trots att jag anser något helt annat då jag kan resonera från andra synvinklar än min egna. Och de gör att trots att jag är bestämd på en sak kan se hur andra skulle kunna uppfatta eller anse sig tänka från annat håll och därför kan jag också plocka fram olika scenario..  tyvärr brukar min hjärna ställa in sig på att de som faktiskt kommer hända är de mest katastrofala som skulle kunna hända inte fullt lika bra även om jag samtidigt vet att de är jag som anser/tror så och att andra oftast inte alls ser de så..  
Det kan vara både bra och dåligt.. och jag vet också att det är jag som har enorma krav på mig själv. Krav som inte ens är i närheten av vad andra anser sig vara lämpligt att ställa på varken mig eller någon annan. Men jag anser alltid att jag kan pressa mig lite till jag menar så länge jag andas så kan jag bättre.. 

Allmänt, Mående, Pyssel | | Kommentera |
Upp