Bokstavskombon

Ett nytt försök att skriva blogg.. om livet, om sjukdomarna, föreningarna, myndigheter, bilar mm allt som förekommer i ett liv som sjuk, när man har flera diagnoser som beträder våran familj. Bokstäverna berör vår familj på olika sätt i olika tid. Våra anpassningar för att få vårat familjeliv att fungera men också kampen man ständigt har med alla myndigheter och bland människor som saknar kunskap om olika kombinationer av bokstäver.. Mina huvuddiagnoser är EDS Ehler-Danlos Syndrom en bindvävsdefekt som gör att ledarna glider/hoppar ur led och musklerna jobbar i överflöd ständigt. Vilket i sin tur skapar trötthet och som senare även kan slå över i former där man blir orkeslös. Jag har diagnosen fibromyalgi, adhd, psoriasis, utmattningssyndrom, utbränd, dyxelesi men störst av allt så lider jag av envishet!.

läkarbesök

började dagen med ett läkarbesök för att dels få mitt handikapps tillstånd för bilen förnyat, fick konstaterat att mitt blodtryck är bra som de är så oroliga för....   min läkare tyckte heller inte att jag skulle utredas vidare i stockholm för att bevisa något utan han menar på att jag redan fått de utredningarna flera gånger... så en ny omgång skulle inte göra någon nytta! 
 
På ett sätt är det skönt. men samtidigt hade de ju varit bra att ha gjort det just nu för att kunna bevisa att jag har gjort även detta. men litar på läkarn dessutom så gick vi igenom medicinerna och det enda jag möjligen skulle kunna ta bort är ur smärtsynpunkt inte ens lite okej att ens tänka på dessutom har jag inga större doser heller så det är inte så att de är något sätt stör och jag blir inte påverkad av dem heller...  så nej han ansåg de inte som problem...

hösten är verkligen här med sin höst skrud, träden har gula, oranga och röda löv som klär derad så annars gröna blad..  löven faller och marken täcks normaltsätt hade vi nu tagit oss ut och lekt någonstans ocj tagit höstens fina bilder för att spara och kunna ha av barnen

 de obligatoriska syskonkortet, vår, sommar, höst och vinter... tänk om de aldrig mer blir sådana, tänk om jag aldrig får träffa alla mina tre samtidigt igen!?  46 dygn har de varit ifrån oss nu man kan bli tokig för mindre... 

aja har skrivit ut ett mönster till en tröja jag tänkt göra länge men även en cowl hood en halsduks mössa alltiett.. och även tänker jag att jag ska sy lite mössor... alltid finns der någon som vill ha eller som behöver.  

men idag har jag skrivit ut mönstret så ett steg närmare.. får väl se hur lång tid de tar innan jag tar nästa steg.. 

jag fick en utmaning av min psykolog att försöka övervinna spärren jag har att inte göra något för mig själv, eller utan att rättfärdiga allt med att de är för barnen för att jag ska föra saker. att jag är en lika bra orsak att göra saker för. 

ta t.ex. crowl hooden den hade jag tänkt sy till mig så att jag kan vara ute med barnen
men eftersom att jag inte har några barn hemma är de ju knappast ett gilltigt skäl och nu har vi tjatat i 46 dagar eller ja mer egentligen då det var en av de första frågorna vi hade, men umgänget är ju inte igång än med de två små så lär väl inte bli nån snölek i vinter om vi ens får se barnen i vinter... 
tänk att man kan bli så blåsta av en myndighet som ska finnas där för att hjälpa inte för att skälpa.. det är galet hur mycket våra egna åsikter, egna upplevelser men också egna värderingar får vara det som styr i en utredning som gäller andras barn!! och allt på incidenter och de värsta av allt ingen behöver någonsin prata med de inblandade utan de räcker att de har uppfattat saker på ett visst sätt!
aja ta och laga lite mat kanske då eller nått annat spännande innan de kanskr blir film eller kanske stämpeltryck och färgläggning.... de lär visa sig senare vad jag hittar på! 

kanelbullensdag

Idag har det bakats dryga 100 bullar eller nått liknade. Trots att jag vet svaret frågade jag den stora som var här 2 timmar på umgänge om hon ville att vi skulle köpa eller baka bullar när de så lägligt var kanelbullensdag! och självklart blev de baka, något hon inte gjort på månader nu och en del av henne jag åtminstonde ska finnas kvar kunskapen och viljan att vara kreaktiv i form av matlagning och bakning i den mån HON vill såklart! men eftersom att det antags så mycket är de väl bättre att vara övertydlig att hon själv fick bestämma! jag har aldrig tvingat mitt barn till något hon gjort eller velat göra självmant i hem eller kök. Ja annat än de som krävs för överlevnad och sånt som är nödvändigt... (dusch,mat,klädbyte etc). det sker heller inte under några tvång eller hot heller! som sagt bäst att vara övertydlig eftersom att man hellre väljer att anta saker än att ha saker och ting underbyggt av FAKTA och inte bara situationer tagna ur sitt sammanhang och ihop kokade som en egen helt ny berättelse allt för att man inte frågar innan man tror sig veta saker om en person utan att ha en enda aning om VARFÖR denna gör som de gör! så tycker ni att jag är onödigt informativ, tyvärr har jag efter de senaste anklagelserna tröttnat på att köra med öppna kort och vara ärlig och bli dömd ändå för att man inte frågar om motivet till handlingarna utan antar att allt är för att jag är självupptagen utifrån att jag alltid utgår från mig, att jag anser att barn är skyldiga att lyssna och göra allt jag säger utifrån att jag talat om att jag har ont och grinar illa vid vissa rörelser, jag psykiskt och fysiskt misshandlar mina barn för att jag tar med dem till läkaren  för att jag tycker att allt grundar sig i diagnoser (vill bara stryka under att jag har 3 journaler som säger annat här, har aldrig sökt för något jag inte blivit tillsagd att söka för och inte heller utifrån enbart ärftlighet utan enbart OM det visat sig symtom och dessutom varit troligt att mina stackars barn ärft mina skit gener! däremot skulle jag aldrig och jag menar ALDRIG låta dem eller någon annan använda en diagnos som mer än en förklaring! inte en ursäkt men en förklaring till varför saker och ting kan bli som de blir eller en förklaring att ibland behöver man ändra förutsättningarna till de bättre för att de ska vara möjligt att vissa saker ska bli bra, mm.)
\nMEN jag trodde/hoppades/antog (sällan jag antar saker men just detta trodde jag var självklart) jag att det inte fanns andra sätt att hantera saker på ja självklart kan jag låta bli att söka hjälp/bästa förutsättningar för barnen men i min värld är det just barnmisshandel att inte låta sina barn få de absolut bästa förutsättningar man kan utifrån sina egna upplevelser, erfarenheter mm utan välja att se förbi det  och skita i det för att en diagnos ses som en stämpel vilket det verkligen inte är det är en FÖRKLARING ingenting annat. en förklaring som kan ändra spelreglerna till livet till något lite lättare och vart jag kommer ifrån är livet tillräckligt hårt, svårt och jobbigt utan att dessutom behöva jobba i total motvind samtidigt som man ska klara av att möta allt annat som livet utmanar en i!  sen är det väl aldrig så att man blir glad eller lycklig för att man får en diagnos men det gör de hela lite lite lättare att ta reda på förutsättningarna som kan ändras än att leta i blindo.  men INGEN annan än ens egen förälder är väl så GLAD om någon säger nej det var falskt alarm de finns inget som indikerar på varken de ena eller andra!! men OM det nu är så att det finns NÅGOT som finns INDIKATION OM då vill jag veta för att kunna hjälpa på bästa sätt, lära mig mer osv! alla andra får gärna göra på annat sätt men JAG anser att det bästa jag kan göra för mitt barn är att ge dem de absolut bästa förutsättningarna jag kan så tidigt som möjligt oavsett vad de gäller. För mig är det ganska dumt att vänta och se om de kanske klarar av saker innan jag talar om att de fanns ett mindre riskabelt sätt..  inte tänder jag ett ljus sätter på dem lättant antändliga kläder och placerar dem några cm från ljuset samtidigt som jag öppnar fönstret så stormen utanför kan blåsa in och går sedan därifrån för att jag kan! och för att de kanske inte börjar brinna!  utan jag sitter med dem, talar om riskerna, vi pratar om hur man agerar OM det skulle hända något och ser till att det inte blåser i onödan! på samma sätt ser jag på deras liv och uppfostran. JAG försöker ge dem förutsättningar, jag talar om vad jag vet och agerar utifrån de jag vet, behöver jag mer info frågar jag dem som vet och fortsätter därifrån.

\n

OCH ALDRIG SKULLE JAG RÖRA BARNEN FÖR ATT GÖRA DEM ILLA !

\n

Allt jag gör är för barnen, jag lever för dem, jag äter för dem, jag andas till och med för dem!  så ja jag tar illa upp när jag blir anklagad för saker jag inte ens är i närheten av att göra för att folk inte frågar utan antar saker för att jag vägrar att se barnen som någon allmän egendom som man som förälder inte inkluderar i barnens egna liv. jag är inte allvetare, jag vet inte allt och även jag lär mig saker både av andra vuxna men också av barnen! Och det är helt okej det är så det ska vara. man ska lära sig av varandra och tillsammans kommer man oftast både längre och högre än vad man någonsin skulle ha klarat av på egen hand! men de gör inte att allt behöver ske i kaos ute bland folk eller med öppna dörrar och att barn inte har rätt att få prata i enrum med en vuxen oavsett anledning till varför de vill prata i enrum. att även små barn har rätt till avskildhet vi toabesök, blöjbyte etc är heller inte något konstigt jag skulle personligen bli ganska ledsen om folk skulle börja diskutera hur jag gick på toa eller när eller hur ofta och tycka att de vore ganska obehagligt samtalsämne om inte jag fick själv välja vem och vilka som diskuterade de så varför skulle jag utsätta mina barn för det. och är man nu orolig fråga istället för att anta att inget görs!!

\n

ja jag har gråtit många tårar både tysta men också högljödda men ärligt talat jag är så less på att försöka låta bli att bli ledsen över dessa anklagelser framför allt när det inte finns andra bevis än antaganden, situationer som blivit tolkade, men inte diskuterade, situationer som tagits ur sitt ursprung knåpats ihop till någon förvrängd ändrad utsaga som innehåller liknade ord som sanningen men långt i från på rätt plats i rätt tid mm.

\n

medans vi sitter med 300 sidor med journaler, intyg, nedskrivna uttalanden från personer samt annat som visar på att vi inte är de som de vill att vi ska vara. OCH ÄNDÅ är de vi som är förlorarna i det här tillsammans med barnen som lider mest då de längtar hem och vill inget annat än att få vara tillsammans med syskonen igen!
\nÄr det nu någon som undrar så är ni varmt välkomna att komma själva och läsa och själva bilda eran åsikt om vad som är skrivet osv. MEN jag känner att jag måste i allt det här stå fast i att jag har sagt sanningen från dag ett och vägrar att ändra mig till att börja ljuga eller hitta på för att det skulle på något sätt se till att jag blir den jag föraktar mest Lögnerna fasaderna och allt det jag så många år försökt och även lyckats komma ifrån, så som jag levde tidigare när jag var yngre och trodde att det var det enda sättet att få vänner! det enda sättet att få känna att jag tillhörde någon typ av gäng osv och den som tog skada av det var JAG och i sin tur min familj. Idag kan jag alla dygnets timmar stå för vem jag är, jag felar, jag gör misstag, jag faller, jag reser mig igen och framför allt så är jag mig själv och behöver aldrig fundera på vem jag sagt vad till eftersom att jag endast säger de jag står för även om de blir obehagligt, jobbigt eller att jag skulle ha gjort bort mig.. Men jag är åtminstone ärlig och jag har banne mig jobbat hårt för att komma hit! och inte tänker jag låta detta sänka mig heller sanningen  kommer en dag fram och kommer alla tårar vara värt det och då kommer jag att vara stoltare än någonsin att jag var sann emot mig själv och även min familj. jag bara hoppas att inte barnen tar för stor skada av detta innan de sker! för jag anser inte att de är rätt att jag ska behöva börja ljuga eller tala osanning för att de ska passa samhället! 


Visst är de schysst att ett barn får komma hem på besök i ynka 2 timmar till sitt eget hem på besök dessutom och sedan tvingas lämna det igen. tycker så synd om den stora det kan inte vara lätt att lämna sitt rum, sin mamma och pappa för att veta att de tar minst en vecka innan vi ses igen... oron hon dessutom bär utifrån rädslan för förvaltningsrättens svar gör att hon dessutom känner sig otrygg då hon vet att de finns chans att hon måste flytta igen om de är så att de hittar ett stadigvarande familjehem och lvuet fortsätter. 

önskar att soc förstod innebörden av att göra det tryggt för barnen inte skapa ännu större problem för dem genom att inte ens kunna redogöra rätt upp och ner vad som gäller och sätta igång arbetet omgående VARFÖR låter man det få över en och halv månad och ändå vet vi inte hur de ska vara umgänge med de små är inte ens klart... och än mindre är de så kallade insatserna igångsatt... jag fattar inte hur de tänker att de ska gå för barnen... 


och familjehemmets stora problem är att mellersta ligger efter med läsning och skrivning utefter att han blev tagen ue skolan 2 dagar efter starten OCK han håller pennan fel!! hallå barnet har missat 32 dagar i skolan.. han är lvuad och han saknar sin familj öhm är det konstigt att han inte är på top!! barn är olika de lär sig olika sluta pressa barnen de kommer jag lovar!!!  hitintills är det inget barn som aldrig lär sig hålla i pennan eller åtminstånde kan skriva något så när det är 9 års grundskola av en anledning... de kommer men för en del tar de tid!!!


ja och den minsta ska tydligen vara introvert... inget vi känner igen snarare tvärtom.. men inte heller de är speciellt konstigt i situationen som råder... men återigen så pressar man barnet och menar på att de är så konstigt!! för att inte glömma de är såklart vårt fel.. inte så att hon är skadad och påverkad av denna sommar och situationen heller?! 


ibland undrar jag om folk hittar på för att de väljer att blunda för dem som verkligen behöver hjälpen för att de är så mycket enklare att ge sig på dem som åtminstonde gör sitt bästa även om de kanske skiljer sig från alla fasasder oxh lögner man tydligen ska lära sina barn.. och att de är bättre att ljuga och dessutom försätta barnen i ett hjälplöst tillstånd där de inte vet hue ett hem funkar utifrån att de är bättre än att de vill hjälpa till och gör de på eget insiativ... för gud förbjude de vore ju dumt att ge barnen en schysst start med all included så när de flyttar hemmifrån så klarar dem sig själva!!  


åh så blev de stop igen

förlåt era stackare här blir det sällan några längre uppdaterade inlägg regelbundet längre.... allt för att försöka undvika mig själv mina egna tankar i ett skraltit försök att undvika att göra det enda vettiga när ens barn är placerade!!!  ja alltså bryta ihop... okej jag bryter inte ihop mentalt och inte fysiskt heller och ju mer jag tänker på det vore det det enda vettiga att göra egentligen det är inte vettigt att stå upp det är inte vettigt att ens andas ärligt talat!! 

men lugn jag tänker andas och jag är inte nedbruten men att få sina barn lvuade har gjort mig ännu mer säker på att jag skaffade inte barn för att ha barnvakt till dem inye heller skaffade jag barn för att fortsätta leva som innan! jag skaffade barn för att jag ville utvecklas med dem och leva med dem! 

att se sitt barn växa upp och se dem ta vettiga beslut baserade på vad man själv  har lärt dem att de tar sig an utmaningar i livet där de tack vare våran uppfostran klarar av att göra sina val och därefter stå för sina val. det är så häftigt!! när min 12 åring säger mamma ärligt talat dem som inte bryr sig om mig och visar det dem är verkligen inte värt att lägga ner tid på. då läser jag hellre en bok!  då blir man stolt DET tog mig 27 år innan jag sa till mig själv och faktiskt trodde på mig hon är 12!!  fattar ni va häftigt de är att jag har lärt henne att lyckas ta skit sopa av sig det och känna sig bekväm att plocka upp en bok istället för att fortsätta låta sig behandlas som skit fortfarande bara för att hon ska ha någon!! 

självklart är vänner viktiga men inte så pass viktiga att en själv är mindre viktig! att ta hand om sig själv är faktiskt viktigare i det fallet! för ingen tackar dig den dagen du blir lämnad själv och du först måste lära känna dina spillror och sen ska du försöka plocka ihop spillrorna till något helt som inte ens finns eftersom att du aldrig varit dig själv då du alltid dansat efter andras pipor eller alltid varit någon du tror att du bör vara för att passa in någonstans.. I HAVE NEWS FOR YOU!!  om du inte själv vet vart du passar in, kommer ingen annan heller veta det! men om du är du och vet vart du alltid har en plats blir det mycket lättare att plocka ihop spillrorna och få en helhet igen. det tar inte lika lång tid att reda sig och inte heller blir de lika djupa ärr.. sen sårar vissa saker mer än andra helt klart men när man vet vem man är så står man pall för de mesta även om man ibland faller för att behöva resa sig igen!.