Det kändes som att de fanns risk att jag skulle skriva något jag faktiskt skulle ångra.. nu har jag väl landat lite i de hela och faktiskt konstaterat en del saker. Får väl se om jag vittrar nått om de vid nått senare tillfälle...
Idag är det nyårsafton och vi ska endast vara hemma ta det lugnt och förhoppningsvis ha en skön avslutning på året... Inga gäster och inte åka bort.. inte bjudna till nån och vi har heller inte bjudit hit någon.. mycket för att W har sina utbrott han är styrd av sina rutiner mm konsekvenserna blir för stora när utsvävningarna blir för stora..
Maken tappar humöret för de mesta på allt känns det som eller så sover han... närheten och känslan är som en bortsprungen kattunge som inte öppnat ögonen än.. ganska vilsen... jag är vilsen totalt vilsen i mig själv...
Har en stor känsla av att jag bara vill packa väskan och åka hemifrån just nu.. åka i väg göra nått med barnen eller åtminstonde försöka.. även om de är totala motsatsen mot vad maken tycker vi borde göra.. jag ser det som att barnen rastlösa och trötta behöver byta miljö och få se nått annat och vara uppdragna mm för att inte hinna hitta på bus.. men nej bättre med bestraffningar och skrik och gap.. eller hur var de nu igen...
Har för ett par minuter stängt in mig i sovrummet för att få andas... ska snart gå ut igen försöka bita ihop migränen, ljudkänsligheten och ljuskänsligheten... ta hand om barnens nya hyss...
Men men kvällen planeras att äta mat, fruktsallad och sen spela bingolotto innan titta på raketer och tomtebloss... men får väl se vad kvällen blir... brukar ju sällan bli som man tänker sig här i livet...
Mitt favorit ordspråk livet är de som sker framför oss medans vi gör upp andra planer.
Gott nytt år på er.