åh så blev det avbrott i skriva det

kaos är det minsta och lamaste förklaringen på vad de har varit här hemma... 

men peppar peppar verkar det att ha lugnat sig något... 
idag blev det att skjutsa familjen på varsina ställen tills bara C och jag var kvar... så vi hämtade lite grejer vi köpt och sen åkte vi till öppna förskolan en sväng... och lekte innan vi köpte lunch till maken och vi åkte till hans jobb ocj åt... väl där ringer skolsköterskan och ber mig komma till skolan min första tanke va NÄ nu har det jag bävat för brutit ut i även skolan skit fan också... men nej det var P som ramlat i gympasalen och tappat luften, slagit i rejält och fastnat med foten i ringarna hon hängt och trixat i... helt sjukt hur acrobatisk den ungen är alltså... men så ramlar hon ibland och ont får hon men så tar de nån vecka och så är hon på't igen... 

men min första tanke va jaha och vem har han gått på denna gång... det är min mardröm att allt som händer hemma ska hända i skolan med.. de bara får ju inte hända..  hemma är inte okej men känns ändå mindre illa för så har jag åtminstonde lyckats med nån bit än om det skulle vara lika på fler ställen...  då hade de känts värre tror jag..   så glad att han får känna att de lyckas ibland och att det inte alltid är grinigt runt honom.. 

I måndags blev jag brutalt medveten om hur det är att ha barn i förskoleåldern... kommer till förskolan och möts av en STOR LAPP det går magsjuka på förskolan.... 

VARFÖR VARFÖR VARFÖR så min första fråga tiöl personalen innan jag ens sa hej var hur illa är det, hur många och vart...  fick svaret många, till och med personal och på dotterns avdelning... så vi är vända och gick därifrån igen.... Vi är en av de lyckliga som har möjligheten så vi utnyttjar den till max vid såna här tillfällen..  vill inte att hon ska åka på de med tanke på hur en förkylning slår ut hela hennes system va skulle en ordentlig sjukdom och en som dessutom slår ut de flesta, göra mot barnet numera när hon blir dåligt av verkligen ingenting.... 

nu ska jag sova så trött i kroppen efter 2 dagar med full gång.. men i morgon är de fokus vila som gäller...    
 

dagens görande...

eller inte görande kanske jag ska säga... 

Har mer eller mindre inte gjort nånting mer än små stödinsatser under hela Dan resten har maken gjort....  

han tog utbrottet hos sonen som braka loss i morse...  han satte sig på golvet och skyddade sonen från självskadebeteende, han var den som hämtade och lämnade barnen som var i väg då jag inte kan köra bil eftersom att dessa okontrollerade ryckningar är omöjliga att förutsee så kan jag inte utsätta varken mig eller andra är  framför allt inte barnen för att jag skulle kunna bli en trafikfara... 

sonen har städat ur kylen på eget initiativ så var med och tittade så att han inte kastade nått som skulle vara kvar... passade på att försöka ta en disk men de blev halvhjärtat och dåligt gjort men ja de blev i alla fall... blev även  tvungen att tvätta sonens tyngdväst så har slängt upp den tvätten på sträcket men orkade inte ens plocka undan  den förra tvätten... som var torr typ redan för två där sen.... 

jaja jag vet det är väl helt okej då jag erkänner att jag är gå ska dålig... men jag jämför ju med när jag tog en disk och tvätten innan frukost lämnade barnen och sen hem och fortsätta...  eller när jag åkte till jobbet 5 och körde fullt på medvetslös hela Dan för att sedan komma hem och mysa med barnen...


Nu orkar jag på sin höjd läsa en bok med barnen, titta på film eller sitta på golvetubser nattningen för att de små vill det kravla mig till soffan och lägga mig sova en stund för att förflytta mig till sängen och så fortsätta sväva mellan sova/däcka och vara vaken och försöka fördriva tiden tills barnen vaknar och så kör vi på så igen....  sen i söndags har jag knappt lyft ett finger här hemma mer än nödvändigt  och idag vägrade maken lämna mig hemma med vår son eftersom att sonen fick raseriutbrottet i morse innan lämning och då maken troligen blev förbannat rädd när jag börja skaka och inte ens tog mig upp från golvet så vill han ha uppsikt.. och då han är på jobbet i vanliga fall idag så tog han vabb när vi vi konstaterade att sonen inte vari tillstånd för att klara skolan idag.. 

gulligt av honom men känner mig fruktansvärt krävande som inte ens kan vara själv med vårat barn för att oron finns för att jag ska bli sämre... ja jag ser poängen men ändå jag vill klara mig själv ändå anledningen till att jag gick med på att bli sjukpensionär var ju för att jag skulle kunna vila mer och slippa pressen på att alla andra skulle behöva passa upp på mig.. men nej då så blev det inte


 har så svårt att acceptera att jag behöver ta hjälp och acceptera att fler börjar se att jag är sjuk på även utsidan.. smärtan tär så på min kropp att andra börjar fråga om jag har ont idag.. vet inte riktigt hur jag ska hindra denna trend... vill inte förlora min fasad helt alla behöver inte se eller förstå hur djupt de går.. i iofs lär se bli svårt med ryckningarna som inte har en tanke på att vilja sluta... irriterande nog... 


ni vet när man är sugen på nått men inte kommer på VAD!!!!

\n

DESSUTOM Snurrar hela rummet igen så kan inte leta efter nått heller utan blir snällt kvar i soffan i respekt till obalansen!!!

\n

less på min kropp och kroppen verkar ha samma tankar om mig så vi är ju åtminstonde överens om att vara oense i detta....

\n

nån som har en extra kropp på lager till begagnat pris som jag skulle kunna få köpa på fredag jag vill ha tillbaka rätten att kunna göra roliga saker med mina barn utan att behöva var i behov av att ha hjälp och hjälpmedel vart jag än är...  eller behöva vara jobbig och be om att få träffas där de finns hiss eller första plan utan trappor... alltid vara till besvär och vara jobbig... ställa en massa krav för att kunna träffas så oftast försöker jag inte ens för att jag känner mig så dum...


Men allt detta med fasaden och att vara jobbig får mig att komma närmare mitt mål för kommande året att försöka kämpa med mig själv för att släppa tankarna om vad andra säger om  mig och min sjukdom. Hur andra tycker och är för att jag måste ställa krav på t.ex. plats. alltså ett av mina mål med året 2018 är att bli mer självsäker och vara bekväm med det. sluta bry mig om vad andra tycker om det då det ändå inte är mycket jag kan göra åt det OAVSETT. #mål2018 

att bli mer bekväm med mig själv och lära mig acceptera att jag inte kan prestera lika mycket är ett måste för självkänslan och för att KBTn ska fungera så måste jag ha ett mål med min självkänsla. 

Jag har som mål  att i slutet av året ha glasat balkongen, fått altan byggd på baksidan och att ha koll på andra delar av mitt liv så jag känner mig bekväm och känner att vi eller rättare sagt jag också har möjligheten att få njuta ordentligt i sommar av både balkongen och baksidan åh med stabilt vindskydd kommer de bli perfekt.  detta kommer ha en mycket positiv inverkan på mitt mående eftersom att jag älskar att vara ute men  inte klarar av blåst, kyla eller pollen särskilt bra.. så kommer jag kunna utnyttja inglasningen mycket mer än jag idag kunnat utnyttjat balkongen men också kunna sätta in värmekälla för att kunna utnyttja utrymmet längre ändå.

håller tummar och tår för att hela planen ska gå igenom... och att jag når mitt mål 2018.

att dessutom jobba på mig sj älv samtidigt för den enda du kan förändra är dig själv. sen att må  ka  använda olika strategier för att nå andra med sin förändring det är en annan sak. men t.ex. du kan inte ändra ett barns beteende genom att ändra barnet däremot kan du ändra barnets beteende genom att bemöta barnet på ett annat sätt. även om de i praktiken är barnets beteende som är felaktigt då är det fortfarande föräldrarnas sätt att bemöta barnet/beteendet som är det som behöver förändras för att de ska ske en ändring i beteende mönstret om man prövat "sitt" sätt länge. Det är den största anledningen till att vi valt att ta hjälp av socialtjänsten, för att kunna få beviljad familjebehandling då man ofta blir väldigt hemmablind . det kan bli svårt att se själv hur man ska kunna pröva något nytt när man tycker att man prövat ALLT och lite till.. 

förhoppningsvis så är det nån av familjebehandlings personerna som kan komma på nått sätt.. om inte annat så kan vi åter igen få en bekräftelse på att vi gör allt vi kan och kandke även få hjälp att få andra att förstå de med som t.ex fk och bup mfl så vi kan få hjälp med nått i alla fall prova medicin kanske eller kanske få komma till hab och då fler idéer och tips.. mm.. 

men nä nu orkar inte mina händer längre men ja som sagt jag har lite mål för 2018.. förhoppningsvis så kan jag uppnå några av dem för fler anledningar men främst biten med självkänslan och verkligen ge mig själv presenten att sluta döma mig själv så mycket hårdare än jag dömer någon annan. Alla andra får ju vara precis som dem är varför lägger jag så mycket mer krav på mig själv?!

#mål2018 för jag är också viktig!


En vanlig dag, Mående, bokstavskombon, eds, kroppen och utmattmingen | #mål2018 #inglasning #balkong #mående #jagärviktig #altan #sugenpånågotmenvad? #helarummetsnurrar #minkroppoxhjagäröverensomattviärosams | | Kommentera |

önskar att jag kunde förstå

ja jag önskar jag kunde förstå livets förändringar varför saker kunde förklara sig själva så jag slapp analysera sönder alla saker som händer... varför jag blir bortvald varför jag blir ensam kvar efter att människor gör sina val.. vad jag gör som är så hemskt att jag gör så att alla flyr ifrån mig kankse är det just mitt analyserande som skrämmer människor... 

hur som helst vi har tvättat idag och maken har städat hela hemmet idag jag fick sovmorron eller ja jag har legat kvar i sängen i alla fall.. skönt att få ligga kvar någon enstaka gång. Maken har dessutom löst mitt problem med att plattan inte gick att rotera så jag fick den att stå vettigt i tangentbordet så jag slipper krångla så mycket.. nu behöver jag inte hålla på att krångla... minfina make som oftast löser det jag ser som olösligt för att jag tycker jag provat allt.. som sagt min make och jag är kompletta med varandra men vi har och har haft en svacka länge nu...  vi klarade oss i många år innan vi kom dit... nu 7 år senare fick vi en ordentligt svacka som hade kunde ha tagit knäcken på vilket förhållande som helst. Men inte vi vi håller ihop trots allt det måste ändå räknas för något känner jag. 

Idag mår jag inge bra det snurrar i huvudet och jag har ont som få... så jag sitter mest i soffan och gör små insatser för att stötta maken i sitt städandet.. jag har hängt lite tvätt och tjatar på barnen.. det är väl ungerfär de jag kan göra just nu...  så tänker att jag ska virka lite och titta på serier med äldsta  efter maten för den lär jag nog också laga då maken städar bäst att låta honom fortsätta med de i sin takt och ro det funkar bäst... 

Fredagmys ska det väl va också misstänker jag om jag frågar barnen så i dag får de hålla till godo med chips..  i ett nystädat hem en stund innan sängen... och här har vi inga helg rutiner utan vi har vǻra vanliga rutiner då det funkar bäst för oss så gör vi enstaka undantag när det behövs eller vi känner det lämpligt istället då våran  familj funkar som allra bäst då...  De är något som andra ofta reagerar på då man så såklart ska låta barnen vara vaken lite längre det är ju helg! fast här funkar inte det... vi behöver vidbehålla våra rutiner för att de ska fungera. Okej den stor har lite friare tyglar oftast då hon klarar det men de andra fungerar det inte för så varför utsätta dem för något vi vet inte fungerar och som skadar dem i längden då det blir för lite sömn för dem i slutändan och sömn är en av de viktigaste bitarna är sömn för att en människa ska funktionera på ett bra sätt. 

Tänk så mycket roligare det är att skriva inlägg med tangentbordet inkopplat. stackars er som får så mycket att läsa och inte blir så korta inlägg heller men åandrasidan så kan ni ju förstå hur min hjärna har det jämt ... men det är så att ha en hjärna som går på högvarv alla timmar om dygnet tankarna liksom snurrar runt och det är ett under att det inte blir totalt kaos oftare egentligen.. så nästa gång ni ber någon sluta prata tänk då på att det antagligen är säkert dubbelt om inte trippelt så mycket "snack" i huvudet på personen som den faktikst inte säger.  Varje dag och varje timme samt minut och sekund figurerar det garanterat ännu mer tankar och funderingar än vad som faktikst nämns för någon annan.  så det är nog inte alltid så lätt att vara tyst när tankarna svämmar över gång på gång... 

på återseende läsare.
Upp