Bokstavskombon

Ett nytt försök att skriva blogg.. om livet, om sjukdomarna, föreningarna, myndigheter, bilar mm allt som förekommer i ett liv som sjuk, när man har flera diagnoser som beträder våran familj. Bokstäverna berör vår familj på olika sätt i olika tid. Våra anpassningar för att få vårat familjeliv att fungera men också kampen man ständigt har med alla myndigheter och bland människor som saknar kunskap om olika kombinationer av bokstäver.. Mina huvuddiagnoser är EDS Ehler-Danlos Syndrom en bindvävsdefekt som gör att ledarna glider/hoppar ur led och musklerna jobbar i överflöd ständigt. Vilket i sin tur skapar trötthet och som senare även kan slå över i former där man blir orkeslös. Jag har diagnosen fibromyalgi, adhd, psoriasis, utmattningssyndrom, utbränd, dyxelesi men störst av allt så lider jag av envishet!.

när gränsen är nådd då är det BRA så!!!


\nJag gör allt jag ska och mycket mer där till... jag underlättar för alla andra och ger dem möjligheten till vila. Och trots de är det enligt somliga jag som prioriterar fel eftersom att jag kan anse att man inte pga "svårt att sova" inte ska/bör vända på dygnet bara för att man inte orkat ta tag i sig själv !!! Utan inväntar trötthet, anser att man bor på fel kontinent eller annat fel vet de sjutton hur många olika teorier om varför man inte ens försöker...  ?  Varför är det alltid upp till mig vart ska jag få  energin??????? Trolla?! För de är ungefär så det känns allt är alltid upp till mig eller så får nån annan kompensera upp så att de är möjligt att genomföra. I morgon är det jag som tänker baka julgodis oavsett hur det ser ut oavsett om jag egentligen borde ta en disk istället och oavsett om jag borde ha helt andra prioriteringar för att det ska fungera... Men ENDAST för att JAG VILL!
\nOch sen tänker jag SY!  Utöver BARNENS BEHOV såklart för deras behov går ALLTID FÖRST oavsett!! Trots smärta, trötthet, irritation, spel, kunskap (man får lära sig det man behöver helt enkelt eller ta hjälp för att kompensera tidigare kunskap), allt annat finns inget som är viktigare för utom att själv överleva rent fysiskt alltså kunna andas och hjärtat slå de två viktigaste nödvändigste funktioner resten kan omöjligt vara hinder nog för att prioritera annat än just barnens behov! De är små EN ENDA GÅNG och misslyckas man då förstör man oftast resten av deras liv och helt ÄRLIGT de BAD aldrig om att bli FÖDDA det var DU som TOG det BESLUTET!!! (IF YOU CAN MADE IT YOU TAKE CARE OF IT, IN OTHER CASE YOUR ARE NOT GROWNUP ENOGH TO MAKE IT ETHER !!!!(dålig översättning för den som inte förstår engelska Kan du tillverka Det, alltså barnet, så kan du ta hand om de också annars är du inte tillräckligt vuxen för att göra det heller!!!))

\n

Ja jag är arg jag är less och förbannad för att jag är den enda som tänker så!  Men å andra sidan så kan jag inte använda den toaletten som är anpassad för mig hemma heller utan den är typ alltid upptagen ELLER favoriten är när man försvinner i upp till 2 två HELA timmar för att gå på toa så att en annans behov får vänta pga att vissa av barnens behov av övervakning är större och viktigare än att mina egna behov just då. Men att tänka på att andra kanske behöver eller kan möjligen ha liknade behov de är inget man tänker på.. 

\n

Ja självklart jag överdriver troligen en bit medan tanke på att jag
\n1 har adhd det är en del av problematiken
\n2 är jättebesviken på att jag alltid kommer sist i prioriteringarna
\n3 inte kan räkna med stödet när jag behöver det utan får anpassa mig till när jag kan då det oavsett på hur mycket jag hinner lida innan.
\n4 bara är jag som tänker ett steg längre än näsan räcker då jag är medveten om konsekvenserna av mitt handlande..
\n5 jag har stått ut LÄNGE utan att faktiskt flippa HELT!!!

\n

Finns inget annat sätt att se på saken  när gränsen nås då är det liksom bra Så!

Finns inget annat sätt man borde prioritera barnen före allt. Barnens bästa i fokus! Det är det som ska prioriteras i alla väder ÄVEN om det betyder obekvämheter för en själv som förälder. 


Är man hästrädd ja men då får man lösa problemet gå KBT, fixa så att någon annan kan ta barnet dit, eller de mest vettiga bita ihop göra de ändå och försöka lära sig något samtidigt!!! 

Har man ont, ja då har man garanterat lika ont oavsett om barnet rider eller om man ligger på soffan så länge man lär sig att lösa problematiken runt logistik mm det brukar för det allra mesta kunna gå och hitta nån typ av lösning... men så är det pengar såklart den eviga frågan ja men de får kan försöka lösa och helt enkelt omprioritera... barnen före en själv...  

Ja idag brast det helt för mig... 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: