Helt slut är ett vanligt begrepp som många använder så även jag i min vardag...
Men det finns ju olika nivåer på helt slut.. man kan vara slut efter en aktivitet eller en lång vecka.. osv. Men så finns de helt slut när man knappt klarar av att ta sig från sängen eller har sovit i drygt ett dygn men ändå är helt slut... så är jag just nu... senaste 2 dagarna har jag i princip sovit konstant 2 dygn varit vaken korta stunder och ätit och umgåtts med barnen mm.. Men orkar knappt vara vaken ens för att äta osv... är så ledsen och bedrövad över att inte orka mer..
Antagligen beror allt på min kropp som gått på högvarv alldeles för länge.... eller något annat kanske en infektion eller förkylning eller annat skit...
Just nu har jag känselbortfall, pirrande händer, svullna händer och fötter,,, ont på bena bara vid beröring trots att jag vad jag vet inte skadat mig men känns som att jag har vrikat fötterna och fått vadkakor istället för lårkaka... det är riktigt illa känns de som...högt blodtryck... trött... Mm skulle kunna fortsätta i alla evighet.. och detta är utöver min vanliga värk och kroppsliga besvär...
Jag skäms för att kroppen Får bestämma men samtidigt pressar jag mig och min kropp så länge jag kan då de är de enda sättet att orka då energin inte finns.
Barnen får oftast den lilla energin jag har.. just nu är kroppen i ett läge när allt är fel och jag orkar knappt röra mig mellan sängen och toaletten.. än mindre mellan även vardagsrum och köket trots att de behövs och jag gör de ju men behöver mer vila än vad jag har tid för egentligen... just nu kan jag inte ärligt känna att jag mår en okej och ännu längre från bra.
Dessutom bli livet fruktansvärt tråkigt utan något värdefullt att göra på dagarna... tårarna rinner ner för kinderna då jag önskar så att jag kunde ha något värdefullt att göra varje dag när alla andra jobbar och grejar och jag ligger på soffan och latar mig.... kämpar med min ångest över att soffan är lika med värdelöshet... jag tycker ju inte det när andra ligger på soffan så VARFÖR är jag då så mycket sämre för att jag ligger på soffan....
Kanske ligger de i att när jag var yngre så låg jag sällan på soffan var jag inte på träning så läste jag eller var ute eller plugga... låg på soffan kanske nån timme på kvällen....
Min koncentrationsförmåga är som bortblåst och jag avskyr mig själv för att jag inte kan följa med i en bok om de inte är fakta böcker för de verkar funka om jag antecknar samtidigt... Men jag känner mig fruktansvärt vimsig och bortkollrad... jag har dessutom ofta svårt för distraktioner som när barnen skriker eller bråkar osv
Känner mig inte som mig själv längre jag är inte van att ligga still, jag är sån som gärna är i farten jämt men min kropp sätter stopp... och det gör att jag mår sämre eftersom att de blir jobbigt psykologiskt då jag klankar ner mot mig själv... känner mig värdelös som varken orkar eller klarar av att jobba eller göra nått vettigt på dagarna för att min sketna kropp inte klarar det..
Men hör jag inte av mig så är det inte för att jag är sur eller så utan för att jag inte vet om jag orkar förflytta mig någonstans... jag är dock hemma och det är välkommet med besök för att slippa sitta ensam när barnen är i väg och även maken..