Bokstavskombon

Ett nytt försök att skriva blogg.. om livet, om sjukdomarna, föreningarna, myndigheter, bilar mm allt som förekommer i ett liv som sjuk, när man har flera diagnoser som beträder våran familj. Bokstäverna berör vår familj på olika sätt i olika tid. Våra anpassningar för att få vårat familjeliv att fungera men också kampen man ständigt har med alla myndigheter och bland människor som saknar kunskap om olika kombinationer av bokstäver.. Mina huvuddiagnoser är EDS Ehler-Danlos Syndrom en bindvävsdefekt som gör att ledarna glider/hoppar ur led och musklerna jobbar i överflöd ständigt. Vilket i sin tur skapar trötthet och som senare även kan slå över i former där man blir orkeslös. Jag har diagnosen fibromyalgi, adhd, psoriasis, utmattningssyndrom, utbränd, dyxelesi men störst av allt så lider jag av envishet!.

Att ta vara på de fina i livet?!

allt för många stressar, ska hinna med så mycket som möjligt.. det är aktiviteter hit och aktiviteter dit.. sen ska man hinna flänga runt till höger och vänster och icke att förglömma alla ute middagar med drinkar och festande.  aw (afterwork) med jobbet. ja just ja sen har man ett hemma liv också med familjen och laga mat och visa upp den perfekt bilden av hur de är... 

men är de egentligen så människor egentligen mår eller har det? jag väljer att inte förfina eller att "ljuga" med mina bilder eller texter. 
mina barn har svårt att ha aktiviteter efter skolan då de håller ihop sig i skolan. scouterna har varit okej men det är heller inga krav på mål, kunnande eller på annat sätt pressande då det är inviduellt och alla för efter sin förmåga. Hur andra gör skiter jag i. men vi har det så och tänker fortsätta så. jag upplever att de funkar och de för ockaå att vi kan upprätthålla våra rutiner med läggning och annat som behövs för att dagen efter ska bli så bra som möjligt. 

självklart tänjer vi också på våra rutiner men kanske av helt andra orsaker än andra. Vi kan t.ex sitta och mysa på baksidan i det vackra vädret och bara umgås och ligga och skratta och busa på en filt ute. och sen får vi in och sätter igång rutinerna igen... 

älskar att vi kan se det fina i att skratta tillsammans och att vi ger varandra så mycket kärlek till varandra bara genom att titta på varandra. 

sen att vi vissa dagar har en smärre kamp för att ens kunna vistas i samma stad är en annan sak och oftast är de bara korta stunder under dagen.. med alla bokstäver som finns i familjen är de konstigt att de inte är oftare... Men vi löser de med genom att alla här vet att vi alltid älskar varandra även om handlingarna vi utför inte alltid är lika uppskattade. men det gör inte att personen är mindre värd för de. 
så otroligt viktigt att alltid veta att det är inte våra handlingar som talar om vem vi är utan sättet vi väljer att hantera våra handlingar. 
väljer vi att upprepa dem gång på gång och inte lära oss av våra misstag kan de lätt bli så att man som person också uppfattas som hopplös eller ovis men om vi lär oss av handlingarna som tenderar att uppfattas som misslyckanden och förändrar vårat beteende så blir det oftast bättre då de blir lärdomar och vi fortsätter att utvecklas. 

att leva är att utvecklas och ständigt lära sig nya saker små som stora.. 

nu är det min lärdom att jag borde avsluta inlägget och ta vara på tiden jag har till annat. då på återseende. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: